Göteborgsposten – 27 augusti 1869, sida 2

äc RAR ec — IIvem är ni? frågade han i fruktansvärd ton, hvad gör ni här? .. Hvad vill ni mig?... Under sina bondkläder och med sitt långa skägg var den gamle kyrkoherden i Sairmeuse till den grad oigenkänlig att han nödgades uppge sitt namn. Men sa fort han uttalat detta namn, uppgaf Jean ett rop al glädje. — Det är den gode Guden som skickat er, herr abbå, utropade han... Marianne kan ej vara död!... Ni skall rädda henne, ni som räddat så manga andra... En atbörd af presten mot himlen hejdade honom. Han insäg att det ej mera fanns något hopp. Ödet hade således ej tröttnat, återtog han i en ton af den djupaste nedslagenhet ... Dock vakade jag öfver Marianne, i skuggan på afständ ... Och denna afton sade jag till henne: Var misstänksam, min syster, tag dig i akt! .. — Huru! ni visste... — Jag visste att hon sväfvade i stor fara, ja, herr abbä... Un timma derefter åt jag min aftonmåltid i ett värdshus i Sairmeuse, när Grollet kom in. Du här, Jcan: sade han till mig, jag har nyss sett Chupin på lur vid Mariannes hus; när den gamle skurken fick se mig smög han sig bort. Jag rusade ut som en vansinnig, jag sprang hit så fort jag kunde... Men då ödet är emot en menniska, så hjelper intet! Jag kom för sent. Abbe Midon öfverlade. TEUAAAY