Göteborgsposten – 25 augusti 1869, sida 3

IIvarjehanda. En förfärlig scen tilldre dags e m i hippodromen i Pari g sig sistl. OnsDjurtämjaren Lucas hade inträdt i lejonens bur för att som vanligt aflägga prof på det herravälde han eger öfver de vilda djuren; men knappt hade han stängt dörren till buren efter sig, r än lejoninnan, som lås hopkrupen i ett hörn, utstötte ett förfärligt rytande, plötsligt reste sig upp och rasande kastade sig öfver djurtämjaren, som störtade till marken. Lucas ville försvara sig, men lejoninnan lade sina framtassar på hans skuldra, grep honom med tänderna i halsen och släpade honom bort till sidan af buren, hvarest de andra fyra lejonen uppehöllo sig. Här slet sig Lucas med en våldsam kraftansträngning lös från lejoninnan och försökte att resa sig upp, men i samma ögonblick kastade sig denna och de andra fyra lejonen, hvilka likaledes grepos af ett plötsligt raseri, öfver honom och han föll då ännu en gång omkull, i det han utstötte ett förtviflans skri och nästan doldes under de fem rasande djurens kroppar. Man kan lätt tänka sig, huru de talrika åskådarne skulle bli till mods vid denna syn; några fruntimmer dånade, andra sprungo förfärade omkring och sökte en utgång, karlarne störtade fram till buren och ropade på vapen; några som totalt förlorat besinningen ropade, att man skulle intränga i buren och frånrycka djuren deras byte. Efter några ögonblick visade sig Lucas djurvaktare Pepe, beväpnad med en karbin; han öppnade modigt dörren till buren för att komma sin herre till hjelp. Bullret, som uppkom då dörren öppnades, afledde lejonens uppmärksamhet från Lucas, hvilken, blödande som han var, ännu egde styrka nog för att begagna sig häraf och resa sig upp. Under det att Pepe oförfäradt gick fram till lejonen, i det han skarpt betraktade dem och skrämde dem genom aflossande af karbinen, hann Lucas släpa sig fram till dörren. I samma ögonblick han uppnått denna och ville öppna henne, störtade ett af lejonen, rasande öfver att se bytet nära att undslippa sig, fram emot honom, men Påepe kastade sig emellan och tillfogade lejonet med karbinkolfyen ett så våldsamt slag att djuret vek tillbaka, så att Lucas kunde öppna dörren och kasta sig ut. Då Pepe, mot hvilken lejonen nu vände sig, såg sin herre frälst, drog han sig skyndsamt tillbaka och slapp, äfven han, lyckligt ut. Och det var i hög tid, ty med blodiga gap och fladdrande mahnar störtade de vilda djuren sig mot burens jernstänger, i det de beto och ruskade i dessa samt utstötte långdragna tjut: det var ett fasansfullt skådespel. Då Lucas väl sluppit ut ur buren afsvimmade han; han hade svåra sår i halsen och längs utmed den ena sidan, hans drägt var bokstafligen sliten i stycken. Emellertid mottog publiken efter en kort stund meddelande om, att hans tillstånd, om än mycket beklagansvärdt, likväl lemnade hopp om lifvet.