Göteborgsposten – 25 augusti 1869, sida 2

(Insändt.) Renströmska fonden. Då en insändare i N:o 189 af Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning sökt förrin nyttan och behofvet af det förslag jag tog mig friheten framställa till vederbörandes behjertande angående en del af Renströmska fondens användande till lindring i kommunalutskylderna för dem som deraf vore i behof, och han till stöd härför bland annat anför testators förordnande, med hvilket nämnda förslag skulle i väsendtlig mån stå i strid, så vill jag, med anledning häraf, hemställa till dem som af tostamentets innehåll tagit del, huruvida de anse en sådan uppfattning af bestämmelserna vara exakt. Man behöfver blott känna bestämmelserna i 14:de punkten af testamentet för att blifva öfvertygad om att en sådan uppfattning är skef. Sedan i momentet a) åtskilliga bestämmelser till olika ändamål blifvit gjorda, kommer man slutligen till det ställe, der det står: Lundervisningsanstalter af alla slag. Nu frås, om ej folkskolan skall hänföras till dessa antalter? Detta kan dock lika litet bestridas som det aktum, att folkskolan är den institution som, näst fattigvården, tager kommunalutskylderna strängast i anspråk. Men det är icke nog härmed, äfven sundheten och helsovården, för hvilkas upprätthållande samma utskylder tagas i anspråk, hafva af testator blifvit ihågkomna. Härmed torde icke allenast grundlösheten af insändarens påstående i denna punkt vara konstaterad, utan äfven försöket att icke respektera testators vilja tillräckligt ådagalagdt. De farhågor för b inde omtanka och sjelfansträngning, som en skattelindring enl. ir förmenande skulle hafva till följd, förtjenar knappast en replik. Det är icke det ofruktbarå arbetet som skänker förnöjelse och litvar individen till sjelfansträngning, utan det som lemnar någon behållning. om nu en och annan (det är naturligtvis individer ur de mindre bemedlade kl: a reflexioner gälla) till följe af stränga försakelser skulle eva en sådan ochallning. hvilken är afsedd antingen för möjligtvis inträstande sjukdomsfall eller till lindrande at de obehagligheter en bräcklig ålderdom medför, men denna behållning åtgår till kontributioner i stället ör till de afsedda ändamälen. då inträder snart liknåjdhet. och den en gäng vaknade hågen för sjelfansträngning upphör: hvarjemte afständet mellan kontrilmanten och understödstagaren blifvit betydligt förkortadt. . Göteborg d. 21 Augusti 1869. J. Å. O.