Göteborgsposten – 24 augusti 1869, sida 2

nes utrop, hon såg rörelsen och dock erfor hon ej ringaste samvetsqval. Men Marianne drack blott en enda klunk, och mod: synbar afsmak aflägsnade hon skålen från sina läppar. M:me Blanche erfor en gruslig ångest. ; — Skulle hon ha känt en misstänkt syra i buljongen? tänkte hon. Ingalunda, men den hade kallnat och på ytan hade bildat sig ett gel, som väckt Mariannes afsmak. Hon tog skeden, skummade buljongen och rörde derefter i den sa länge att de feta partierna blefvo väl för delade. Sedan detta var gjordt drack hon, satte skålen under kaminen och utertog sitt göromål. Det var fullbordadt !... Den blifyande upplösningen berodde ej på m:me Blanches vilja; hvad som in mätte hända, skulle hon vara en förgifterska. Men hennes djupa hat hindrade henne ännu från att inse det afskyvitrda och låga i brottet. . Hon upprepade för sig sjelf att det var en I j ! i I af rättvisa hon fullbordade, att hon endast försvarade sig, att hämnden dock ej på långt när motsvarade förolämpningen och att ingenting kunde uppväga de qval hon lidit... Efter en stund började hon dock erfara en mörk farhåga. Hennes begrepp om giftets verkningar voro mycket osäkra. Hon hade föreställt sig att Marianne skulle nedfalla som träffad af åskan, och att hon genast skulle kunna