Göteborgsposten – 24 augusti 1869, sida 2

Råättegängsoch Polissaker. Poliskammaren. Såsom i denna tidning förut blifvit omnämndt hade förl. Tisdag på natten inbrott medelst falska nycklar blifvit föröfvadt hos fotografen W. Dahllöf, hvarvid, säsom hr D. trodde sig kunna antaga, en summa af omkr. 130 rdr blifvit tillgripen. För detta brott blef, såsom äfven nämnts, af åtskilliga skäl f. underlöjtnanten vid Gotlands nationalbeväring Carl Arvid Christian Hafvenström misstänkt. Då han på sagde skäl i Thorsdags afton i Majorna häktades, sökte han att kasta ifrån sig en summa af 43 rdr 13 öre, hvilken utgjorde återstoden af rofvet. Inställd till förberedande förhör erkände han att det varit han som föröfvat inbrottet. Han berättade angående sin förflutna lefnad att han varit underlöjtnant vid Gotlands nationalbeväring, men då han sistl. vår underlät att inställa sig vid kårens öfningar hade han blifvit ur rullorna afförd. (Detta hade skett d. 31 sistl. Juli). Under senare tider hade han lidit brist på det allra nödvändigaste och detta hade varit orsaken till att han begått brottet. Dervid hade på följande sätt tillgått: Kl. 10 på Tisdags afton gick han att besöka fotografen Dahllöf, hos hvilken han ibland brukade infinna sig. Hr D. var ej hemma och nu uppstod hos Hafvenström tanken på att söka intränga hos hr D. och för sina behof taga något penningar. Hvar dessa af hr D. brukade förvaras hade han förut iakttagit. Med en nyckel som han hade på sig lyckades han att öppna dörren till den fotografiska ateliern. Denna gick han igenom och öppnade derefter med en — korkskruf låset till hr D:s chiffonier. Ur denna tog han en summa af 105 rdr 35 öre, af hvilken han under de påföljande dagarne förstörde så mycket att han, då han häktades, blott hade 43 rdr 18 öre qvar. Efter denna bekännelse syntes det som vid polisförhöret i går icke vidare skulle återstått än att låta Hafvenström inför poliskammaren bekräfta sina vid förhöret gjorda uppgifter. Saken tog dock en ielt annan vändning. Hafvenström inträdde ganska nonchalant i sessionsrummet och sedan polisrapporten, som innehöll ofvannämnda erkännande, blifvit uppläst samt H. tillfrågad om han erkände dess innehåll, förklarade nan att han afgifvit falsk bekännelse. Han hade ingalunda begått någon stöld och hade blott blifvit förmådd att påtaga sig det ifrågavarande brottet derigenom att t. f. polismåstaren, polisinspektor Elliot, kulle lofvat honom att ken finge nedläggas ifall lan gjorde ett dylikt erkännande. Förlitande sig på detta löfte hade han medgifvit att han begått stölden, då ju i alla fall ingen påföljd skulle bli för densamua. Sedan t. f. polismästaren vederlagt detta påstående, förklarade han att under sådant förhållande nytt förhör skulle anställas. Hafvenström upprepade nu, att han hvarken begått stölden eller på qvällen i Tisdags ens varit inne ihr Dahllöfs rum. Emellertid återstod det för honom att förklara, huruledes han lyckats erhålla de 453 rdrna, då han förut bevisligen varit i nästan utblottadt tillstånd. Efter en del tal hit och dit medgaf han att en del af de stulna 105 rdr 35 öre verkigen kommit honom till godo, men förklarade att han hvarken kunde eller ville säga hvem som begått stölden och med honom delat rofvet. De 43 rdr han vid häktandet innehaft medgaf han ha varit af de stulna penningarne. Sedan t. f. polismästaren i allvarliga ordalag uppmanat honom att aflägga en uppriktig bekännelse, enär han i alla fall ej skulle kunna reda sig från saken — en uppmaning hvilken dock förblet utan påföljd — blef målet remitteradt till rådhusrätten. Ilafvenström återförpassades till cellfängelset för att der afbida ransakningen inför nämnde domstol.