Göteborgsposten – 24 augusti 1869, sida 2

fly efter att dock först ha nämnt sitt namn för att öka dödsqvalens smärta Nej. Tiden gick och Marianne fortfor att sysselsätta sig med till redelserna för supön, som om ingenting plågade henne. Hon hade lagt en hvit duk på bordet, hon slätade ut den med sina händer, hon lade derpå ett kuvert. . — Hvad det går långsamt, tänkte m:me Blanche, om man skulle komma ! Hon kände sig blekna vid tanken på att bli öfverraskad. Det var underligt att hon ej redan blifvit det, att Marianne ej haft be shot af något i toilettrummet . Hennes hjerta slog så våldsamt, att hon ej kunde förstå alt man ej hörde dess slag på andra sidan dörren i rummet. Hennes förskräckelse fördubblades då hon såg Marianne taga ljuset, gå mot dörrn och stiga ner. M:me Blanche var ensam. Tanken på att försöka fly uppstod hos henue... men hvilken väg? men på hvad sätt, utan att bli sedd? — Etiketten måste ha ljugit! sade hon ursinnig för Marianne åter visade sig. På mindre än fem minuter som hon varit nere i andra våningen hade en förändring försiggått med henne som efter en sex månaders sjukdom. sig sjelf Ack! nej. Hon blef öfvertygad om att så ej var då Hennes rysligt vanställda ansigte var blekt och betäckt