Göteborgsposten – 24 augusti 1869, sida 1

Herr Lecoq 5). Roman af Emile Gaboriau. (Ötvera. fr. Franskan.) Hon sick ej utan svårighet korken ur slaskan och hällde något af innehållet i sin hand. Det var ett hvitaktigt fint pulver, som mycket liknade krossadt socker. — Skulle det möjligen kunna vara socker? tänkte m:me Blanche. För att få visshet derom fuktade hon lätt på fingerspetsen och spottade genast derefter ut det. Smaken var ungefär densamma som om hon bitit i ett mycket surt äpple. — Etiketten ljuger utan tvifvel ej, mumlade hon med ett dystert småleende. Och utan att tveka, utan att blekna, utan samvetsqval lät hon hela innehållit i flaskan fålla i skålen ... Hon egde hela sin kallblodighet så fullkomligt i behåll, att hon tänkte på att detta pulver kanhända skulle upplösas långsamt, hvarföre hon i öfver en minut rörde omkring det med en sked. Sedan detta var gjordt — hon tänkte på allt smakade ) Forts. fr. N:o 193.