Göteborgsposten – 23 augusti 1869, sida 2

Hennes tvifvel återkommo i köket. Der stod i owiseln en liten panna med soppa och en kastrull med ragout. — Allt detder kan ej vara för henne, mumlade m:me Blanche. Hon crinrade sig de bada fönstren i andra våningen som hon sett upplysta. — Det är deruppe man skall träffa henne, tänkte hon. Trappan var midt i huset, hon steg uppför den, sköt upp en dörr och kunde ej återhålla ett utrop af öfverraskning och förbittring. Hon befann sig just i det rum som Chanlouineau lätit inreda så präktigt. — Se här sanningen! ... sade m:me Blanche för sig sjelf, och jag som nyss dernere ännu hyste tvifvel, som tyckte aw det var för tarHigt för att vara bostad åt en mätress. Huru dum jag är! Undra våningen är för verlden, för kommande och gående ... Här är det möbleradt för dem. Nu igenkänner Jag Martials list. Han älskar så högt den dåliga varelse som är hans älskarinna, att han tillochmed oroar sig för hennes rykte ... han döljer sig för att komma hit och träffa henne och här är deras kärleks paradis. Det är här de hånskratta åt mig, arma öfvergifna, hvars giftermål upplösts före brudnatten ... Hon hade önskat x eten; hon trodde sig nu ha fått den, och den var för ärande. Nåväl! hon föredrog ändock denna rysliga sanning framför misstankans oupphörliga styng. Nu visste hon ätminstone bestämt hvad hon borde hålla sig till, Martial hade öfvergifvit henne för Marianne,