Göteborgsposten – 21 augusti 1869, sida 2

IIvarjehanda. Kyrkobrand. I den lilla staden Trani i Italien firades på S:t Nikolai dag en kyrkofest till ära för stadens skyddspatron S:t Nikolaus. Då man i år ville gifva festen en särskildt festlig pregel blef kyrkan behängd med floroch gazdraperier. Ilufvudaltaret strålade af ljus: två gånger hade lågorna derifrån fattat tag i draperierna. men elden blef hastigt släckt. Istället för att under slika omständigheter använda all möjlig för ghet tände man på ännu flera ljus och följden deraf blef att draperierna för tredje gången fattade eld och det med sådan våldsamhet att de förut använda släckningsmedlen visade sig otillräckliga. In mängd sjömän, som bevistade messan klättrade då modigt upp för pelarne och refvo ner draperierna under det att presterna skyndade aft, bringa kyrkans dyrbarheter i säkerhet. Några musikanter som befunno sig på en upphöjning alldeles under de brinnande draperierna sprungo förskräckta ner från densamma och trängde iv fram mot den stora portalen. Menigheten, som likaledes blef betagen af ångest störtade nu mot amma utgång, hvilket förorsakade en obeskriflig förvirring. Man stötte, trängde och trampade på hvarandra. En karabinier, som försökte åvägabringa ordning, blef formligen ihjältrampad. Höga jämmerskri utstöttes, qvinnorna dånade och förvirringen var äslig. menniskor lågo blodiga och liflösa på kyrkans golf, och sju andra blefvo dödligt sårade bortburna. Af mer och mindre skadade fanns en otalig mängd. Ett fruntimmer fick sitt ena öga utrifvet och de som blifvit kastade till marken beto i in vånda i benen på dem som trängde sig mot utgången. Slutligen lyckades man dock att släcka elden och någorlunda lugna menigheten. Denna sorgliga olyckshändelse hade emellertid kostat 13 menniskor lifvet och det tycktes som om ficktjufvarne varit de enda, som bibehållit sin själsnärvaro ty de hade gjort ett mycket rikt hyte.