Göteborgsposten – 20 augusti 1869, sida 2

Marianne. IIelt nära Borderie finnes en liten lund; redan denna afton begifver jag mig dit och må jag evigt brinna i afgrunden om en katt skall komma in i huset utan att jag ser det. — Er ylan är kanske god. — Jag ansvarar derför. M:me Blanche gjorde inga invänningar, drog fram sin börs ur fickan, tog derur tre louisdorer som hon räckte Chupin och yttrade: — Tag detta, men drick er ej rusig. Ännu ett sådant fel som detta och jag ser mig nödsakad vända mig till en annan. I Den gamlo tjufskytton gick derifrån fullkomligt lugnad. i Man använde honom fortfarande, således kunde han ännu räkna på den utlofsade tilltlyktsorten i Courtomieu... Han hade orätt i att vara så säker på detta. M:me Blanches frikostighet var endast en list för att dölja hennes misstroende. — Jag bör ingenting låta märka, tänkte hon, så länge jag ej har ett bevis. a Och hvarföre skulle han ej ha förrådt henne, denne usling, hvars yrke det var att förråda? Hvad skäl hade hon att sätta tro till hans rapporter? Hon betalade honom visserligen, men andra kunde genom att betala honom bättre ha företrädet! Spela ej för öfrigt alltid spioner dubbelt spel! Att taga penningar från båda hållen, deri ligger det fina i yrket. (Forts.)