Göteborgsposten – 20 augusti 1869, sida 1

Hon tänkte med välbehag på abbens beröm, men plötsi: ligt blef hon förtretad på sig sjelf deröfver och utbrast: I — Hvad rör det mig! ... i Abbå Midon hade väntat på henne med en seberaktig otålighet, då hon tjugofyra timmar senare åter infann sig i på mötesplatsen. — Herr dlscorval är helt och hållet af min åsigt, sade han till henne, vi böra anförtro oss åt marquis de Sairmeuse. Men baronen, som är oskyldig, kan ej, vill e) mottaga nåd. Han begär ändring i den orättvisa dom, hvarigenom han blifvit dömd till döden. Ehuru Marianne bort förutse detta beslut, tycktes hon ändock öfverraskad. — Huru!... sade hon, herr AlEscorval vill öfverlemna sig i sina fienders händer, han vill döma sig sjelf till fångenskap! ... — Marquis de Sairmeuse lofvar ju att skaffa ett lejdebref af konungen? — Ja. — Nåväl! ... Hon kunde ej hitta på någon invänning och yttrade i undergifven ton: — Då det så är, herr kyrkoherde, så ber jag er om ett koncept till det bref jag bör skrifva till herr Martial. Presten dröjde ett ögonblick att svara. Det var tydligt att han hade svårt att komma fram med hvad han hade att säga. Slutligen bestämde han sig. — Man behöfver ej skrifva, sade han. — Men...