Göteborgsposten – 20 augusti 1869, sida 1

Herr Lecoq ). (Roman af Emile Gaboriau. (Öfvers. fr. Franskan.) Abben lät henne uppläsa det tvenne gånger, andra gången helt långsamt, och då hon slutat yttrade han: — Denne unge man har de fördomar och laster som tillhöra hans kast och hans uppfostran, men hans hjerta är ädelt. . . Då Marianne framställde sina misstankar genmilte han: — Ni bedrar er, mitt barn, marquisen menar helt visst uppriktigt. Det skulle vara ett fel att ej draga nytta af hans ädelmod .-.åtminstene är detta min å-igt. Anförtro mig detta bref, baronen och jag skola rådslå och i morgon säga er vårt beslut ... Marianne aflägsnade sig helt upprörd, men på samma gång harmsen på sig sjelf för sin sinnesrörelse. Abben, denne erfarne och kalle man, hade blifvit rörd öfver och beundrat Martials handlingssätt. Han hade med ett slags entusiasm uttalat hans lof och gått så långt att han sagt det den unge marquis de Sairmeuse, utom det att han var begåfvad med alla de fördelar som börd och förmögenhet medföra, kanhända äfven under sin affekterade sorglöshet dolde ett öfverlägset geni... ) Forts. fr. N:o 190.