Göteborgsposten – 19 augusti 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ösrers. fr. Franskan.) Lacheneurs son blef ännu blekare, hans händer knötos, men hade kraft att kufva sin vrede som var nära att utbryta. Han närmade sig sin syster och yttrade i kall, dämpad ton: — Det är just emedan jag kommer ihåg vår far, som rättvisa skall bli skipad. Ah! skurkarne skulle ej vara så djerfva om alla söner hade min beslutsamhet. En usling skulle tveka att anfalla en man, om han kunde säga till sig sjelf: Jag kan krossa denne redlige man, men sedan skall jag få med hans barn att göra. Deras vrede skall drabba mig och de mina, och de skola förfölja oss utan rast eller ro, utan uppehåll, öfverallt, oförsonligt. Deras alltid vakna hat skall omge oss, det skall bli ett oförsonligt, skoningslöst krig. Jag skall ej mer kunna gå ut utan att frukta ett bösskott, jag skall ej kunna föra en bit bröd till min mun utan att frukta gift... Och ända tilldess vi alla ha dukat under, jag och de mina, skall detta hat lefva!... Det är hvad familjerna Sairmeuse och ) Forts. fr. N:o 189.