Göteborgsposten – 18 augusti 1869, sida 1

2—2 gzagz-nn— —44 Il l22555—— sölat länge nog och att det var nödvändigt få ett slut på saken. Hvad som särdeles förargade honom var att efter två månader af den noggrannaste vaksamhet, hade han kommit till den öfvertygelsen att om Martial och Marianne fordom haft förbindelser med hvarandra, var nu allt slut mellan dem. Detta ville m:me Blanche på inga vilkor medgifva. — Säg heldre att de äro slugare än ni, Chupin! svarade hon. — Slugarc! ... huru skulle de kunnat träffas? .. Alltsedan jag började spionera på Martial, har han ej en enda gång varit utom Montaignacs fästningsverk... För öfrigt har brefbäraren i Sairmeuse förklarat för min hustru, att han ej burit ett enda bref till Borderio ... Det är otvifvelaktigt att Chupin skulle ha öfvergifvit alltsammans, om ej hoppet om en trygg tillflyktsort på Courtomieu uppehållit honom ... Tillochmed i trots af detta perspektiv och oupphörligt upprepade löften, hade han från medio af Augusti månad nästan upphört att spionera. Om han ännu någon gång kom till mötesplatsen, var det emedan han fått den vanan att för hvarje gång begära litet penningar för sina omkostnader. Då m:me Blanche som vanligt frågade honom huru Martial använde sin tid, berättade han fräckt allt hvad som föll honom in. M:me Blanche kom slutligen under fund med detta. Det var i början af September. En dag afbröt hon honom