Göteborgsposten – 16 augusti 1869, sida 2

följa alla phaserna i denna sjukdom, den rysligaste som kan drabba en menniska. Detta hindrade ej att hennes uppförande var exemplariskt. Han insåg att om hon ville komma Martial att ångra sig, borde hon söka skaffa sig ett helt annat rykte än det hon fordom hade om sig. Att resa sig en piedestal der hon skulle stå som ett undergifvet offer, det var hennes plan. Tillfället dertill var ypperligt, hon grep det. Aldrig har en hängifven dotter slösat på en far mera rörande omsorger, en mera grannlaga uppmärksamhet. Det var omöjligt få henne att en minut aflägsna sig från den sjukes hufvudgärd. Det var med svårighet hon om nätterna samtyckte till att ett par timmar sofva i en fåtölj i rummet bredvid. Men under det hon der spelade den roll af barmhertighetssyster som hon ålagt sig, följde hennes tanke Chupin. Hvad gjorde han i Montaignac? Spionerade han på Martial, som han lofvat kenne?... Hvad den dag som hon utsatt för mötet med honom var långt aflägsen!... Den kom slutligen denna efterlängtade dag och klockan två begaf sig m:me Blanche, sedan hon anbefallt sin far i tant Medies vård, med feberaktig ifver till mötesplatsen. Den gamle tjufskytten väntade henne, sittande på ett kullfellet träd. Han hade nu nästan återfått sitt fordna utseende. Uväer de sem dagar som han haft sysselsättning hade han up hört th dricka och hans förstånd klarnade i mm på sola ångorna af ruset skingrades. F