Göteborgsposten – 16 augusti 1869, sida 2

gen menniska i hela trakten ha samtyckt till att gifva honom minsta underrättelse, — Ingen upplysning vunnen! sade han hvarje gång han träffade m:me Blanche. Men hon gaf sig ej. Svartsjukan ger aldrig vika, tillochmed för tydliga bevis. M:me Blanche var öfvertygad om att Marianne tagit hennes man ifrån henne, att Martial och hon älskade hvarandra, att de dolde sig och sin lycka i grannskapet, att de hånade och trotsade henne... Så måste det vara, äfven om allt visade motsatsen ... En morgon fann hon dock sitt hopp tillfredsstäldt!... — Goda nyheter!... ropade Chupin till henne, så snart han fick se henne, vi ha slutligen kommit på spåren! Det var morgonen efter den dag då Marianne på abbå Midons uttryckliga befallning bosatt sig i Borderie. 1 hela trakten talades ej om något annat än denna inflyttning och Chanlouineaus testamente gaf anledning till oändliga kommentarier. Inom tjugofyra timmar hade notarien mottagit besök af mer än sextio klienter som kommit endast för att fråga honom om närmare detaljer rörande denna sak. Man öfverräknade hvad den aflidne egt i jord, vingårdar eller rörligt gods och gjorde en beräkning öfver räntan deraf. — Sålunda har Lacheneurs dotter mer än tvåhundra pistoler i räntor, utlöta sig de gamla med vigtig min, oberäknadt värdet af huset... (Forts.)