Göteborgsposten – 16 augusti 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ösvers. fr. Franskan.) Hon stod qvar på tröskeln, stel af fasa, ehuru hon under vanliga förhållanden hvarken var vek eller lätt emottaglig för intryck. — Min far!... stammade hon, min Gud! Hvad har händt? Marquisen skrattade med ett onaturligt skratt. — AÅh!... svarade han, jag har träffat honom! ... Det var klart att det skulle sluta så! ... Hå, du tviflar! Men jag säger dig att jag sett honom, den uslingen!... Jag kan nog känna igen honom, jag som under en månads tid beständigt haft för ögonen hans förbannade gestalt... ty den lemnar mig aldrig, den lemnar mig aldrig. Jag har sett honom... Det var i skogen, nära Sanguillees klippor, du vet, der det alltid är skugga till följe af de höga träden ... Jag gick långsamt, tänkande på honom, då han plötsligt reste sig upp midt framför mig, sträckte ut armarne för att hindra mig passera: — 8e så! ropade han till mig, nu måste vi bli återförenade! — — ) Forts. fr. N:o 185.