Göteborgsposten – 13 augusti 1869, sida 2

— Sedan jag en gång börjat använda honom, tänkte hon, skall det bli helt annat. Den gamle tjufskytten hade emellertid hemtat sig från sin förvåning. — Ni kan räkna på mig, sade han, men jag behöfver litet tid på mig... — Jag förstår det... Vi ha i dag Lördag, Thorsdag vet ni kanske något?... — Inom fem dager? ... Ja, sannolikt. — Var i så fall här om Thorsdag; vid denna tid på dagen skall ni finna mig här... Itt utrop af tant Medie afbröt henne. — Det kommer någon!... sade hon till Chupin. Man får ej se oss tillsammans här. Fort, skynda härifrån. Den gamle tjufskytten sprang åt sidan och försvann i ett snår straxt bredvid. Det var hög tid dertill, ty en domestik från Courtomieu kom fram till tant Medie och m:me Blanche såg honom tala med mycken liflighet. Hon närmade sig hastigt. — Ah! mada..., det vill säga fröken, utropade betjenten, sedan mer än tre timmar tillbaka har man sökt er öfverallt ... er far, herr marquis de Courtomieu, min Gud! hvilken olycka!... man har skyndat efter en läkare. — Min far är död! ... — Nej, min fröken, nej, han är ej skadad ens .., huru skall jag kunna omtala olyckan!... Då herr marquisen på morgonen begaf sig ut för att se till sina vin