Göteborgsposten – 13 augusti 1869, sida 2

i — Hans små ögon lyste af en infernalisk Ta infornalisk djerfhet, i hans tunna läppar trycktes tillsammans öfver hans hvassa tänder, han väntade sig något mordförslag och var färdig att utföra det3 ö i i Detta visade sig så tydligt af hela hans utseende, att m:me Blanche ryste. — bet är ingenting sådant jag väntar af er, återtog ö hon. Det är endast fråga om att utspionera, noga bevaka marquis de 8 Skirmeuse, Martial . — Er man? — Ja, min man. Jag vill veta hvad han gör, hvart han går, hvilka menniskor han ser. Jag måste veta huru han använder sin tid, hela sin tid, minut för minut. Chupin visade en så förvånad min som om han fallit rakt från skyarne. — Huru!... stammade han, är det, allvarsamt taladt, allt hvad ni begär? — Ja, för ögonblicket; min plan är ännu ej uppgjord. Allt efter som era rapporter komma att lyda, skall jag handla . Den unga damen ljög blott till hälften. Hon tvekade ännu i valet mellan de olika hämndplaner som framställde sig för hennes sinne. Hvad hon förteg var att hon endast lät spionera på Martial för att komma till Marianne. Hon hade ej för förrädaren vågat uttala namnet på Lacheneurs dotter. Efter det han öfverlemnat fadern åt bödeln, skulle han kanhända tveka att antasta dottern. Det var detta m:me Blanche fruktade.