Göteborgsposten – 12 augusti 1869, sida 2

Den gamle tjufskytten trodde sig ana en komplott af; sina fiender domestikerna och förklarade, att han e) skulle lemna Sairmeuse såvida ej hertigen med egen mun befallde honom det. ö Då denna vägran inberättades för hertig de Sairmeuse, blef han något tveksam. i Han var rädd att göra till sin oförsonlige fiende en min, som gällde för att vara den farligaste och samvetslösaste på tio licues omkrets. i Martials anmärkningar bestämde honom. f Han affärdade sin gamle spion och förklarade, att han ej under någon förevänning ville återse honom i slottet, ; men sökte förmildra sitt handlingssätt genom att erbjuda honom en liten summa. Men Chupin vägrade med dyster min att mottaga några penningar. Hun tog sina tillhörigheter och aflägsnade sig i det han knöt handen åt slottet och svor att om någongång en Sairmeuse råkade inom bösshåll för honom en skymningsstund, skulle han göra processen kort med : honom. I Den gamle tjufskytten tog tillfykten till sin koja, der ännu alltjemt hans hustru och båda söner bodde. I Han gick aldrig ut derifrån annat än för att tillfredsställa sin passion för jagt, hvilken öfverlefde allt. Men han försvillde ej mera sin tid med att vidtaga sådana försigtighetsmätt som fordom, di han ville skjuta en hare eller några kaniner. Säker å straffloshet gick han raka vägen till sko garne vid Sairmeuse eller Courtomieu, dödade ett villebråd,