Göteborgsposten – 12 augusti 1869, sida 1

Herr Lecoq ). Roman af Emile Gaboriau. (Ölvers. fr. Franskan.) Hon fick lära känna hela olyckan af utt vara utan vänner. Hon hade ej en enda att anförtro sina sorger åt. Fordom hade hon haft två väninnor, från hvilka hon varit oskiljaktig i klosterpensionen; men sedan hon lemnat klostret hade hon aflägsnat sig från dem uf högmod, då hon hvarken fann dem förnäma eller rika nog för henne... . Det är sannt, hon hade tant Mdic; men denna beskedliga person, hvars intelligens lidit af den dåliga behandling hon rönt, kunde fälla lika ymniga tårar öfver förlusten af en katt som öfver en slägtinges död. M:me Blanche svor inom sig, att hon skulle bovara hemligheten af sin förtviflan i sitt hjerta. Hon uppträdde på samma sätt som då hon var ogift, bar djerft sina vackraste klädningar och tvingade sig att synas glad och bekymmerslös. Men följande Söndag, då hon vågat sig till högmessan i byn Sairmeuse, erfor hon fruktlösheten af sina bemödanden. Man betraktade henne hvarken med öfverraskad eller ) Forts. fr. N:o 183.