Göteborgsposten – 11 augusti 1869, sida 2

— Ask——— —— väldiga sig... Poignot väntade henne utan trifvel på mötesplatsen. Hon lyftade upp stenen framför kaminen och fann den summa Chanlouineau nämnt... den annalkande döden hade ej kommit honom att glömma sina affärer Följande dag då abb Midon vaknade hade han penningarne ... Marianne andades från denna stund åter lugnt, och detta lugn efter så många pröfningar och en sådan själsångest tycktes henne nästan vara lyckan ... Trogen abbäns föreskrifter lefde hon allena, men gonom att ofta gå ut vande hon folket i trakten vid sin närvaro . .. Om dagen sysselsatte hon sig med sitt anspråkslösa hushåll och om aftonen begaf hon sig till don mötesplats der Poignot meddelade henne underrättelser om baronen eller å abbdus vägnar lemnade henne någon kommission som han ej kunde uträtta... Ja, hon fann sig nästan lycklig, om hon blott kunnat få underrättelser om Maurice... Hvad hade blifvit af honom?... Huru kom det sig att han ej lät höra af sig?... Hvad skulle hon ej ha velat gifva till för ett råd af honom ... Det ögonblick nalkades nemligen, då hon skulle behöfva en förtrogen, hjelp, omsorger ... och hon visste ej åt hvem hon skulle förtro sig. i I denna förlägenhet kom hon satt erinra sig den gamle läkaren som i Saliente upptäckt hennes hemlighet, som visat henne ett så faderligt intresse och som varit ett af vittnena till hennes giftermål i Vigano.