Göteborgsposten – 10 augusti 1869, sida 2

jorda anlag atydriva en dylik vidsträkt källarrörelse. Omsider randades vedergällningens dag, då tjyvarne skulle få sin förtjänta lön. En lycklig ost, som gick ock spånslog i en skogsbacke nära staden, hörde nemligen ett, tu, tre smällen av — en kork, och när han gick närmare, framstälde sig för hans blickar den intagande tavlan av stadens hedervärde dödgrävare, som helt yrkesmessigt, fastän utan järnspett och spade, grävde sig ner i en — syltburk, medan en annan ruskig tigur, tacksamt blickande mot höjden, höll ett ölkrus för sina läppar. De såta vännerna ämnade Just stämma up en lämplig duo ur sin älsklingssång: I djupa källarhvalvet-, nemligen: För resten bryr mig ingenting, Hvadhelst än verlden glunkar. Jag slår den höjda bägarn full Ock klunkar, klunkar, klunkar; men hur det nu var, stannade det vid blotta tanken då de fingo sigte på den obehaglige tertius interveniens, ock, i hast afslutande tjyvrätten eller busmålet:, togo de skogen in. At karlar gå i skogen ock sköta syltburkar ock ölkrus i st. yksen gav vårt förbluffade ogonvitne plötsligen en ide, ock, glad sem Columbus, då han upptäkte Amerika — 15 rdr var utlovadt för tjyvarnes uptäckt — ilaue han straks till staden ock angav saken för polisen. Snart voro våra läckergommar inom lås ock bom, ock hvarjehanda nyligen timade förbrytelser mot sjunde budet kommo vid ransakningen i dagen. Det dröjde ej länge, förrän man upptäckte at dödgrävarens hustru, en kvinna av föga älskvärd karaktär, vid dessa små företag varit sin man vena hjälp. En färsk laks var även bland det stulna, hvadan intet tvivel återstår af den hedervärda dödgrävare-familjen har litet klockarkärlek till — gravlaks. vara för ena matvrak, som hade så avg.