Göteborgsposten – 9 augusti 1869, sida 2

—— — — — —— seller ej, med ett egendonligt uttryck på den medikamentslåda som stod på bordet. Ville han dermed säga: — Jag skall ingenting göra; men der skall ni finna ; gift. Herr dEscorval uppfattade så betydelsen af denna blick, ty han mumlade med ett uttryck af erkänsla i tonen: — Tack!. Några minater efter det förskräckliga fallet hade baron dE scorval samlat sina sista krafter för att till de vänner som omgåfvo honom yttra: — Krossen heldre min hjerna än ni låten dem återtoga mig. Tenken att han lefvande kunde salla i sina fienders händer hade förföljt honom midtunder hans grymmaste qval. Ofvertygad om att han framdeles vore herre öfver sitt lif, att han skulle ha gift till hands ifall han blefve upptäckt, andades baronen friare. Från detta ögonblick förbättrades hans tillstånd, som så länge varit förtvifladt, synbart. Man såg ej längre som förr hans drag sammardragas af en dödlig ångest, man såg honom ej lyssna till de obetydligaste ljud utifrån och darra då han hörde steg på gården. — Jag trotsar nu alla Sairmeuser i verlden, sade han med en glädtighet som alldeles icke var låtsad, jag kan lugnt afbida mitt tillfrisknande. Abbe Midon å sin sida återvann förtroendet. Dagarne förslöto och hans mörka farhågor gingo ej i fullbordan.