Göteborgsposten – 9 augusti 1869, sida 2

Långt ifrån att föranleda till dubbel stränghet hade Maurices och Jean Lacheneurs okloka uppförande varit liksom signalen till ett allmänt öfverseende. Man kunde tro att myndigheterna i Montaignac beslutat glömma och låta glömma, om det var möjligt, både Lacheneurs sammansvärjning och de förskräckliga straff som blifvit utkräfda derför. Alla nyheter som nu hunno till Poignats gård voro af lugnande beskaffenhet och inneburo en gåranti för framtida säkerhet. Man fick först och främst underrättelse om att Maurice och den tappre korporal Bavois lyckats uppnå Piemont. Om Lacheneur var det ej fråga, man förmodade att han ej lemnat landet, men man hade intet skäl till fruktan för hans skull, emedan han ej fanns på någon lista bland deras antal som borde förföljas . .. Sedermera erfor man att marquis de Courtomieu inskjuknat, att han ej lemnade sina rum och att m:me Blanche ej lemnade hans hufvudgärd. En annan gång berättade Poignot vid återkomsten från Montaignac, att hertig de Seirmeuse tillbragt åtta dagar i Paris, att han kommit tillbaka med en orden mer, ett tydligt bevis på att han stod i gunst och att han för alla de till fängelse dömda sammansvurna utverkat befrielse från deras straff. Ätt tvifla var ej möjligt, ty den tidning som utgafs i Montaignac berättade dagen derefter alla dessa omständigheter. Abbe Midon var i hög grad förvånad häröfver.