Göteborgsposten – 9 augusti 1869, sida 1

Olyckligtvis hade den unge bonden den grannlagenheten att med tystnad förbigå detta nedriga förtal ... — I morgon skola vi få ytterligare nyheter, herr kyrkoherde, sade han i det han lemnade rummet. Abben svarade honom ej. Sedan hans första förvåning lagt sig, hade han blifvit dyster och rynkorna i hans panna förrådde huru han ansträngde sin tankeförmåga. Han insåg alltförväl, ooh de andra insågo det liksom han, att dessa egendomliga händelser gjorde deras belägenhet farligare än någonsin. Under fjorton dagars tid hade de jemförelsevis lefvat i säkerhet och trakten återtog sitt vanliga lugn, efterspaningarne hade upphört och tillochmed de personer som voro komprometterade hade visat sig utan att bli antastade. Mauriccis och Jeans oförnuftiga uppträdande skulle otvifvelaktigt uppväcka den förföljelscifver som tycktes på väg att slockna. I Förföljelserna och efterspaningarne skulle utan tvifvel bli lika ifriga som under de första dagarne ... Dessa nedslående reflexioner kommo presten att glömma sin vanliga försigtighet. I — Det är ocrhördt, utropade han i förbittrad ton, att Maurice vågat begå en sådan dårskap efter allt hvad jag H i sagt honom ... Baron dEscorvals grymmaste fiende skulle ej ha handlat på aunat sätt än hans egen son! Ack! ... denna förebråelse var så väl grundad, att m:me dEscorval brast i tårar och ej vågade höja sin röst för att urskulda sin son! Marianne var modigare.