Göteborgsposten – 9 augusti 1869, sida 1

Herr Lecoq 5). Roman af Emile Gaboriau. (Ölvers. fr. Franskan.) Hon trodde sig ana bevekelsegrunderna för Martials handlingssätt. Hon skulle kunnat svära på, att det var fruktan för att hon skulle förakta honom som isynnerhet gjort honom ursinnig, och att han flytt med Jean i hopp att komma till henne för att rättfärdiga sig, för att säga: — Noj, jag är ej brottslig... jag har ej afskurit tåget . .. Jag, liksom ni, har blifvit nedrigt förrådd!... Men hvarkon abb6 Midon eller m:me di:scorval märkte Mariannes förvirring. Deras blickar lemnade ej Poignots son, hvilken helt förtjust öfver den verkan hans berättelse åstadkom, gestikulerade och skrattade i det han gång på gång upprepade: -— Hvad sägs om en sådan historia ... Att skiljas på aftonen af bröllopsdagen! ... Sannt är det, ty betjenten har sjelf berättat det. Betjenten hade äfven berättat någonting mer. Han hade högt uttalat i värdshussalen, att fröken Lacheneur ensam tillställt detta uppträde af svartsjuka och att Martial begifvit sig till ett möte som hon beviljat honom, ) Forts. fr. N:o 179.