som höll sig allvarsam. Hans ståtliga sigus och hans väldiga stämma skulle tvifvelsutar imponerat, om han ej allt förmycket svåfvat u i rymden och alltför mycket låtit sina varm: känslor svalla öfver. Han tycktes vara myc: ket angelägen, för det uppväxande slägtets skull, att många skolkarlar skulle invåljas riksdagen, ehuru det annars väl kan tyckas att det förra har bättre nytta af att de senare få verka i skolan än i riksdagen. Men då det gällde den utmärktaste industiidkarens hr W. Lindbergs, af hrr Wallenberg och Malm sten varmt förordade kandidatur, så yrkade hi Fristedt — under det att han både uttalade sina sympatier för industriens förkofran cel sin stora aktning för hr Lindberg, som sys: selsatte ett stort antal arbetare — att för samlingen skulle låta denne hvila och vara i fred. I anledning deraf att hr Ditzingers kan didatur möttes med öfvervägande nej-rop, be gärde hr L. J. Hierta ordet och gaf den förre ett vackert vittnesbörd. Under de riksdaga hr D. suttit i borgareståndet hade han met stor blygsamhet förenat stor reda i framstall ningssättet (i parentes sagt: hr D. yttrade sig mycket sällan och mycket kort) samt verk samt deltagit i dehandlingen af de frågor, hvars lösning ej så mycket fordrade öfverlägsen stats mannatalang, som ej mera sundt vett och god vilja. — Men vipps var prof. Malmsten uppe på tribunen och komplimenterade hr Hiertas kurage, hvilket talaren tyckte att hr Iliert. utvecklade då han törordade hr Ditzingers val Dennes blygsamhet hade af hr H. blifvit vä vitsordad, men hr Malmsten ville ej hafva er blygsam riksdagsman, utan en man till riks dagsman. Man kunde ej undgå iakttaga att en tem ligen talrik grupp, mest bestående af ung: män med starka lungor och väldiga stämmor voro vid mötet bådej väl placerade och vä disciplinerade. Dånen såsom åskan bröder? var så att säga deras fältrop. Åt många an dra fingo de ett kraftigt understöd vid ja-roper för hr Hedins kandidatur; men deras ja-dåt blef otillräckligt när det gällde hir Ljungsbergs Keijsers och Hultgrens kandidatur. Slutligen vill jag nämna, att en af di danska publicisterna som vistats här i anled ning af förmälningen, äfven öfvervar val mötet, som amatör ; men uttryckte oförbe hållsamt sin öfverraskning rörande förfarings sättet dervid, tonen som rådde der och opine ringens egendomlighet. Ett dylikt valmöte Danmark ansåg han rent af omöjligt. Innan detta bref af er inhändigas, har n redan pr telegraf fått del af bufvuddrabbnin gens — riksdagsmannavalets — resultat. Ann igår afton kl. 10 voro icke de afgifna röstern uppsummerade och utgången kan ej med nå gon visshet beräknas, ty man tyckte sig finn att på aldra sista tiden nya krafter tagits anspråk för att åstadkomma ett nytt och ovän tadt uppslag. Derom allt mera härnäst. Göran.