Göteborgsposten – 7 augusti 1869, sida 1

kandidaterna, bland hvilka flera påtagligen voro sullkomligt obekanta för de högljuddaste opinenterna. Grosshandl. Fr. Schartau, som medelst acklamation korades till ordförande, tackade för förtroendet och betonade nödvändigheten af att iakttaga all grannlagenhet, samt föreslog att inga voteringar skulle anställas, af det skäl, att sannolikt många icke valberättigade voro tillstädes. Ni har tvifvelsutan redan observerat att hufvudstadstidningarne meddelat ett ganska stort antal vallistor, uppgjorda dels at dertill bemyndigade korporationer, dels af tidningarne hvar för sig, dels af särskilda kotterier och dels några påtagligen endast af någon individ, som för nöjet alt se sitt namn tryckt med fetstilar icke tvekat att utgifva den dryga annonskostnaden. Åtskilliga af dessa vallistor förtjena en särskild belysning, hvilken kunde erbjuda rätt roliga pointer, men tiden tillåter mig ej att dermed nu taga besattning. Alla de vallistor som delgifvits inbjudarne till mötet i la Croix salong upplästes af hr Schartau och bland dessa en särskildt tryckt och försedd med motivering.) Innan de uppgifna kandidaterna fingo passera revy begärde prof. Malmsten ordet och apostroferado magistraten för dess brädska alt utlysa valen så tidigt — hvartill ropades bra! bra! Derefter uppträdde på tribunen handl. Leufstedt, hvilken genom sina tal vid folkmötena på Ålsten plötsligt ådragit sig en ganska stor uppmärksamhet och fördenskull uppställts på Fäderneslandets egen lista, men deremot icke på den af Handtverksföreningen upprättade. IIr Leufstedt, hvilken märkvärdigt nog var den ende kandidaten som uppträdde såsom talare i afsigt att redogöra för sina åsigter, framställde dem nu med stor ledighet och i ultraradikal riktning, men uttryckte sig något mera hofsamt än fallet var vid mötena på Ålsten. En nations sträfvanden borde gå ut på upplysning, frihet och välstånd; men på den vägen befunno vi oss icke. Det uppväxan!e slägtets uppfostran gick ut icke på danande at medborgare, utan af slafviska undersåter. Med friheten var illa beställdt; politiskt fullmyndiga personer voro berofvade rättigheten att deltaga i lagstiftningen, och välståndet omöjliggjordes genom de sedelutgifvande bankerna, dessa procenterianstalter i stort; tulllagstiftringen var en svamp, hvarigenom utlandet sög musten ur nationen, och hoflyxen demoraliserade. För öfrigt återgat talaren i raska drag den nyliberala klubbens bekanta program; men han yttrade ej om han var riksdagskandidat. Längre fram under mötet, då hr L:ulstedt framställdes såsom kandidat och rekommenderades af hr Lindborg, enär han (Leufstedt) tillhörde de djupa lederna samt vore rätta mannen att komma i fråga, och tal. sade sig hafva väntat att hans (Leufstedts) namn skulle ha genljudat i salen — begärde hr Wallenberg ordet och underkastade de svagaste punkterna i hr Leufstedts föredrag en sträng kritik. Han varnade för de tendenser hr L. visat för att brådstörtadt omskapa vår grun slag och i reaktionär riktning förändra vår tull-lagstiftning. bå tal. visade att privatbankerna äfven underlättat industrien, och dervid möttes med starka hyssjningar, kommande trån de längst nere i salen stående, gjorde hr Wallenberg en paus och yttrade med högre röst, men med lugn fattning: Nina herrar! Den som tusen gånger sett hafvet i storm, tappar ej koncepterna för en lindrig susnivg. Denna replik å propos gjorde behörig verkan och helsades med bravorop. Hr Rubenson, som påtagligen misssörstått den förre talarens varning att ej ändra grundlagen, yttrade sig väl och varmt för en sådan grundlagstörändring, hvarigenom judarne tillerkändes samma rättigheter som det öfriga svenska folket. Talaren helsades med lifliga bravorop och understöddes af prof. Malmström, som erinrade att det icke fanns någon af de personer som vid mötet blifvit uppnämnda eller som yttrat sig, hvilka icke instämde i hr Rubensons åsigter. Sedan d:r Sohlman anmält och varmt förordat häradsh. Richard Carlön och rektor Staafl, började den egentliga namngeanskningen, och dermed ett skriande och ropande, som förvandlade valmötet till en vidrig öfningsanstalt för lunggymnastik, erinrande om huru det stundom gick till på Allhärjartingen, endast med den skilnaden, att då slogs tilllika på sköldarne, hvilka numera äro aflagda. För ordföranden som ofta icke kunde motstå verkningarne af det burleskt-komiska i situationen, blef det flera gånger ganska svårt att afgöra om iaeller nejropen voro öfvervägande, men han formulerade dock resolutionerna så att de godkändes, enär alla voro fullt beslutna att vid hutvudvoteringen på rådhuset aflemnst sina vallistor utan afseende på om deras kandidater vid mötet i la Croix salong gått igenom eller fallit igenom. Några episoder under namngranskningens fortgång voro i hög grad komiska och bidrogo till att gitva mötet karakteren af en glad aftonunderhållning, utom för dem, naturligtvis, som absolut föllo igenom. Fabrikör Fristedts afsigt, då han uppträddo såsom talarc. var så långt ifrån att blifva roande, att han sjelf väl var den ende ) I denna förslagslista kallas hr Adlersparre aYnnaditjansg-Hhof-) nhafraftning cam han ai Jlänora