Göteborgsposten – 6 augusti 1869, sida 2

hang song plötsliga uppenbarelse eller om Mariannes närvaro. Hans tillstånd var ännu så oroande, att den minsta sinnesrörelse kunde vara vådlig. Omkring klockan tio på aftonen hade baronen nyss slumrat in, abb Nidon och m:me dEscorval hade stigit ned för att kunna fritt samtala med Marianne, då den äldste af Poignots söner inträdde med en min som förkunnade att någonting ovanligt tilldragit sig. Denne yngling hade efter aftonmåltiden gått ut med några af sina vänner för att på afstånd beundra glansen af festen på Sairmeuse och han återkom nu för att för sin fars gäster berätta aftonens egendomliga tilldragelser. Jean Lacheneurs inträde i slottet, uppläsandet af Mauriccs utmaningsbref, förolämpningen mot marquis de Courtomieu, brudens vrede, gästernas uppbrott, Åartials försvinnande — allt visste Poignots son. — Det är obegripligt! ... mumlade abbå Midon häpen. Det var ej så obegripligt, att presten ej skulle ha förstått det, om det fallit honom in att gifva akt på Marianne. Hon hade blifvit blodröd i ansigtet, sänkte hufvudet och undvek så mycket som möjligt ljusskenet. Det hade nemligen varit omöjligt för henne att missförstå den djupa passion marquis de Sairmeuse lade i dagon för henne den afton då han erbjöd henne sin hand, på samma gång som han för henne yppade sin motvilja för sin trolosvado. (Forts.)