MILLDTAV 11976591 449 1197 11 11111110. rån Utlandet. Vårt ena gårdagstelegram meddelar, ehuru med en lakonism som gör dem något otydliga, en redogörelse för de lagförslag om ändringar i författningen, som regeringen på kejsarens tillskyndelse in!emnat till senaten. Vi skola söka att här framhålla dem: Initiativet vid lagstiftningen, d. v. s. väckandet at lagförslag, ullkommer både kejsaren och lagstiftande kåren, De inskränkningar, som i detta förut funnos, i en mycket komplicerad riksdagsordning, äro nu upphäfda, i det lagstiftande kåren nu skall sjelfstandigt för sig bestämma denna inre ordning. Kåren eger dessutom rätt att för hvarje session välja sin president, sin vice president och sekreterare. Lagstiftande kåren eger derjemte, i likhet med senaten, rätt att interpellera regeringen; huruvida denna rätt är underkastad någon inskränknivg eller icke, framgår ej af telegrammet, men vi antaga, att kåren, som får sjelf bemma sin riksdagsordning, äfven får af: göra, huru dessa interpellationer skola göras. likhet med senaten kan lagstiftande kåren älven antaga en motiverad dagordning; men om regeringen så önskar, skall denna dagordning hänvisas till ett utskott. Intet ändringsförsiag får förhandlas, utan att det först profvals af ett utskott och — varit meddeladt regeringen. Om regeringen åtorförvisar det, skull lagstiftande kåren definitivt uttala sig. Budgeten och alla statsutgifter skola behandlas paragrafvis. Förändringar i tulltariffen och de internationala fördragen äro först bindande, sedan de antagits af lagstiftande kåren. Då härull lägges, att medlemmar af regeringen ätven kunna vara deputerade, är detta hufvudsumman af de föreslagna bestämmelserna ang. nianda kär. Rörande senaten äro följande bestämmelser föreslagna: Regeringsmedlemmarne kunna jemväl vara senatorer och äro berättigade att närvara vid senatens (och lagstiftande kårens) sammanträden. Äfven senatens sammanträden skola vara offentliga. Till senaten ingå för behandling lagförslag från lagstiftande kåren, hvilka den kan tillbakavisa. Den eger dessutom att antyda, hvilka förändringar i lagarne, som äro tillåtliga; hvarjemte senaten kan genom en motiverad resolution uttala sig emot lagars promulgerande. Äfven senaten har interpellationsrätt. — Det framgår häraf, att den nya författningen betydligt höjer senatens vigt och betydelse, i det att den blir en hällaake på lagstiftande kåren. Alldenstund regeringen sjelt utnämner medlemmarne af senaten och denna får en sådan ötvervägande ställning, vill det synas, som att regeringen härigenom vill bereda sig utväg att kunna motträda den radikalism, som på ett betänkligt sätt yppat sig inom folkmeningen i städerna och ätven har representanter i lagstiftande kåren, för att hindra denna från att ryckas ned af en plötslig hvirfvel vtan någon hämsko. Senaten törblir ett konservativt element; fastän ett väl behöfligt element, vidlåder densamma dock ett fel, neml. det alt den ej på något sätt framgått genom val. Senatens majoritet skall dertör förbli slafvisk under makten och kan derigenom lätt bli farlig äfven för regeringen, i det folket aldrig skall för densamma kunna vinna något slags förtroende, regeringen må besätta den med aldrig så intelligenta och begäfvade män. IIvad ministrarne angår, så har kejsaren gifvit med sig en hårsmån; men på ofvan om senaten angifna grunder förefaller denna eftergilt oss som ett blot. spegelsakteri. Det nya författningsförslaget bestämmer neml., att ministrarne endast äro beroende af kejsaren och att de rådslå under hans presidium — såsom förhållandet är i flera konstitutionela länder. Ministrarne äro derjemte anevariga inför senaten och kunna af denna ätalas. Vid en öfverblick på detta nya forsattningsförslag kan man emellertid ej neka, att det är ganska omfattande och hållet i en riktning, som synes angifva en allvarlig sträfvan hos regeringen att vilja inträda på det parlakemUrKa styrelsesystemets väg, ehuru man ej kunnat frigöra sig från vissa något hämmande band, Men hva arje ärligt försök är för