Göteborgsposten – 5 augusti 1869, sida 1

1:WU nM1775i..qlt(.;.pmf1——.7..Ve:.—l..——1...(:m—.———HtAAAA En betjent kom med brefven från Martial ätill hans sar och hans hustru. Under mer än cen minut tvekade m:me Blanche att öppna det som var adresseradt till henne: hennes öde skulle beseglas, hon var ridd ... Slutligen bröt hon sigillet och läste: Fru marquisinna! Mellan er och mig är allt slut, och något närmande är ej möjligt Återtag från denna stund er frihet ... Jag högaktar er nog mycket för att hoppas, att ni skall veta respektera namnet Sairmouse som jag ej kan fråntaga er. Jag tror att ni, liksom jag, skall finna en vänlig skiljsmessa att föredraga framför skandalen af en rättegang. Då mina afkärsmän ordna era intressen, så påminn er att jag har hundratusen livres i räntor... Martial de SairmeuseL. M:me Blanche vacklade för detta förfärliga slag .. det var afgjordt, hon var öfvergifven, och som hon trodde ötvergifven för en annan. Men hon stälsatte sig och i en onaturligt lugn ton yttrade hon: — Oh! denna Marianne! denna varelse! jag skall döda henne!... De tjugofyra dödliga timmar, under hvilka m:me Blanche mitt vidden af sin rysliga olycka, hade hertig de Sairmeuse användt med att ryta och svära så att taken kunnat ramla. Han hade ej heller lagt sig. (Forts.)