Göteborgsposten – 4 augusti 1869, sida 3

gattegangsoch Polissaker. Från Stockholm. Mordattentatet mot lojtn. Lindencrona. Jernvägsarbetaren P. Olsson, häktad och tilltalad för att hafva mot baningeniören Lindencrona aflossat ett med hagel laddadt pistolskott, undergick i Lördags ytterligare polisransakning. Dervid företeddes till en början ett intyg från den läkare, som vårdar löjtn. L., af innehåll att den honom tillskyndade skada är af ganska betänklig art, hvadan utgången ännu icke kan bestämmas. Såsom ombud för löjtn. Lindencrona uppträdde denna gång en vid jernvägen anstäld tjensteman, som meddelade en närmare redogörelse, i lighet med de hos jernvägsstyrelsen förda ante gar, öfver den tid Olsson varit hos styrelsen anställd. Häraf framgick hufvudsakligen, att Olsson till en början varit en arbetssam och ordentlig arbetare och ansetts ega en synnerlig skic att nedlägga jernvägsskenor, hvarför inkomster under några är varit ganska goda; men så slog sig O. på att supa, blef suddig och försumlig och mi E as från en banvaktarebefattning, som blifvit honom anförtrodd. Som emellertid 0. under tlera år arbetat vid banans anläggning, hade vederbörande öfverseende med honom och lät honom stanna qvar, dock mot ringare aflöning, för att användas vid förefallande beliof, tills han d. 21 Juli afskedades tillika med en hop andra arbetare, för hvilka icke fanns vidare sysselsättning. Rörande de förmenta oförrätter, 0. åberopat till försvar för sitt nedriga beteende mot löjtn. L., upplystes vid detta förhör att ett, mot det af O. uppgifna, alldeles motsatt förhållande egt rum, i det löjtn. L. alltid haft mycket öfverscende med 0. till följd af hans långvariga arbetstid och hans familjförhållanden och I tlera afseenden sökt bereda 0. fördelar framför de andra arbetarne. Olssons beteende är dock, enligt hvad nu är lagdt i dagen, framkalladt mera af elakhet än af bekymmer öfver hans familj, ty han skall under en lång tid icke hafva lemnat hustru och barn ringaste understöd och lefvat helt och hållet afskiljd från dem. Slutligen ville ombudet söka göra troligt, att 0. ställt sig i försåt för löjtn. L., då skottet aflossades, ty löjtn. L. har förklarat, att han icke såg 0. förr än han vände sig om efter det skottet träffat honom. Denna omständighet, som, om den kan bevisas, försvårar Olssons brottslighet, förnekas dock ni denne. I afvaktan på löjtn. L:s möjliga tillfrisknimnde och inställelse inför domstol, anstår ransakningen till annan dag.