mersam finansiel ställning följt derstärc som den, hvilken den 5personliga! regerinnka pat i Frankrike. Säkert är dock, ati då :olket inhemtat denna lärdom, skall det vilja ha förhållandena i denna väg ändrade, hvura i sin ordning måste följa den personli. i g eringens fall. Se här några betecknando sitfrur: År 1850 uppgingo franska regeringens utgifter till ej fullt 1,500 millioner fres. Nu utgöra de nära 2,400 millioner. De ha således på 17 år tillökats med 900 mill. francs. Hvad skall man i ett konstitutionelt land säga om en budget, hvars utgiftskolumn på detta sätt svällde upp år för år? Den personliga, d. v. 8. den af folket okontrollerade regeringen, har i rundt tal kostat franska nationen en summa af 14,000 millioner fres mera, än någon föregående regering under samma tid. Man kan ej undra öfver, att de tänkande fransmännen med en viss bäfvan motse den framtid, som kan häraf följa för landet, och derför oeftergifligen fordra sådana ändringar i författningen, att folket kan berga sig och landet från en hotande sinansiel ruin. Det är härpå det s. k. mellanpartiet riktar sin uppmärksamhet, hvarför det äfven kan vänta sig skola till sist segra. Figaro vill veta, att regeringen i sitt förslag om ändringar i författningen, hvilket i Måndags ingick till senaten, bifallit nästan allt, hvad mellanpartiet begärt, så att Frankrike skulle vara på väg att åter inträda i de parlamentariska ländernas leder. Det uppgifves, att verlden skall å Napoleonsdagen, d. 15 Aug., erfara hvad som nu utkläcktsMen ett folk kan aldrig erhålla full kontroll öfver sin regering och sin egendom, om dess ministrar icke äro ansvariga, utan kunna ställa sig bakom en annan ansvaring, hvilken här till på köpet har 1 million soldater till sitt förfogande. Och denna ministeransvarighet skall Napoleon III svårligen medgifva, den fanns ej heller intagen i hans sista skrifvelse om eftergifterna. Kejsarinnan och den kejserlige prinsen skola bevista de fester, som komma att gifvas i Ajaccio på Korsika, 100:de årsdagen at Napoleon I:stes södelse. Från Korsika återvända kejsaren och kejsarinnan icke till Frankrike, utan bege sig öfver Venedig till Arenenberg Derifrån far den kejserl. prinaen tillbaka till Frankrike, under det kejsarinnan begifver sig till Konstantinopel, Palestina och Egypten, för att der närvara vid Suezkanalens öppnande. Det påstås inom hoskretsarne, att hon tillochmed skall, efter att hafva passerat igenom denna kanal, begitva sig till Aden och derifrån till Ceylon. I Spanien ha carlisterna under anförande af brigadieren Savareigos kastat sig in i Toledobergen, der de förföljas. Domstolen i Pampeluna har dömt flera af de sammansvurna till döden. Österrikes regering har indragit det understöd, som hittills gifvits karmelitornunneklostret i Krakau och har föreslagit biskopen dess upphäfvande. Från flera håll i Galizien omtalas liknande förbrytelser, hvilka skola ha begåtts i kloster, och en stark stämning synes visa sig hos allmänheten för att låta samtliga klostren undergå en allvarlig revision. Preussens soldater uppföra sig i Frankfurt icke bättre än i de öfriga införlifvade länderna. En i Frankfurt utkommande tid ning skildrar på följande sätt deras beteende: De excesser, som begås af de preussiska soldaterna, tilltaga med hvarje dag i omfång, och kommer det att så fortfara, skall det till slut bli omöjligt för någon enda civil person att gå ut och promenera på gatorna, utan att vara beväpnad. Man kan hvarje dag frukta för att bli vittne till blodiga sammanstötningar. Italien har förlorat en af sina mest populära söner, bekant för äfven den svenska allmänheten genom August Blanche, som på ett karakteristiskt sätt tecknat honom : neml. bagaren Dolfi, Garibaldis vän och arbetareföreningarnes ordförande. Han var en demagog i detta ords bästa bemärkelse, mer än någon annan omtyckt hos folket. Är 1859 spelade han för första gången en betydande roll. Likasom Ricasoli var de högre klassernas ledare, så var Dolfi massans, och Ricasoli har mer än en gång satt sig i förbindelse med honom för utförande af sina planer. Han var högväxt och starkt byggd, sålunda egande den skönhet som tilltalar folket. Ilan var mycket radikal, men ville aldrig den bestående maktens kullstörtande med våld. Hans efterlemnade förmögenhet är ej så stor, som man trott. De besparingar, han gjort på sin affär, ha till stor del uppgått i röda skjortor för garibaldisterna, i gevär o. s. v.; han gaf med den största enkelhet och som om det vore hans pligt stora summor för patriotiska ändamål. En af hans mest framstående egendomligheter var hans ringaktning mot kulten. Sålunda har han i sitt testamente bestämt, att man skall begrasva honom utan prest, utan barmhertighetsbröder och utan all kyrklig grannlåt. År 1862 gitte han sig med en qvinna af folket och efterlemnar en 6:årig son. Han dog i Typhusfeber.