Ila 00ÖCCelI1I11116 1: Bruket af e och o såsom beteckning för äoch u-ljuden bör inskränkas, isynnerhet der ett af spräben har läng vokal. Ändringen af e och o till ä och a bör snarast företagas der förstnämmda skrifsätt har hvarken etymologisk eller fonetisk grund. Till en början bör man i begge språken skrifva ä i förbindelsen jä, ex. järn, stjärna, tjäna jämn, hjälm, hjälpa för Sjern, stjorna, (jemn-, shjelm, rjelpa-: samt, hvad särskildt dansk-norskan angår, i ljudförbindelserna eg och ev, ex. et Åg, en mg. begge, Qne. s i inhemska ord utbytes mot kk, t kvast, kvinna. strälja. för Åvastx, Åvinna-, Syväljat; i dlansk