Göteborgsposten – 4 augusti 1869, sida 2

Bagger samt stadt på resa från Korsör i barlast. Fartyget hade synbarligen blifvit öfversegladt, antagligen under stormen natten till igår och dervid förlorat bogspröt, fått bogen instött samt fockmasten bräckt. Enär skeppsbåtarne, kaptenens papper och ur samt besättningens kläder etc. voro qvar ombord, har besättningen förmodligen bergat sig ombord å det fartyg som påseglade skonerten. — Lotsarne ha infört det bergade fartyget till skeppsvarfvet Kusten. Nordiska rätiskrifning-mötet. Detta möte, hvilket från d. 25 till d. 30 Juli dagligen haft sammanträden i Stockholm har, enligt A.-Bl., enhälligt eller åtminstone i det närmaste enhälligt beslutat föreslå följande ändringar i den nu gängse rättskrilningen. För svenskan och dansk norskan gemensamma bestämmelser: Bruket af e och o såsom beteckning för äoch a-ljuden bör inskränkas, isynnerhet der ett af spräben har läng vokal. Ändringen af e och o till ä och a bör snarast företagas der förstnämnda skrifsätt har hvarken etymologisk eller fonetisk d. Till en början bör man i begge språken skritva ä i förbindelsen jä, ex. järn, stjärna, tjäna jämn, hjälm, hjälpa för Sjern, stjorna, (jemn-, shjelm, rjelpa-: samt, hvad särskildt dansk-norskan angår, i ljudförbindelserna eg och ev, ex. et Å9. en mg. begge, une. q i inhemska ord utbytes mot k, ex. kvast, kvinna. stralja, för qvast, Jvinna-, AAlja; i dansknorskan kvinde o. s. v. th i inhemska ord utbytes mot t, ex. ty, lorsdag för thy? (vi thy att-), thorsdag-; i dansk-norskan ti, ling 0. s. v. x i inhemska ord utbytes mot ks. ex. okse, yks, straks för ?oxet, yX, Åstrax-: i dansk-norskan ökse . S. v. Onödig sammanskrifning af ord bör undvikas; alltså till handa, till väga, a sido för stillhanda, stillvägat, åsidos; i dansk-norskan oven i köbet, i morgen o.5 Den latinska bokstafsformen bör allmänt införas så väl i tryck som skrift. För svenskan ensamt gäller: fv afskassas såsom tecken för v-ljudet, ex. hava, leva, skriva, kalvar för hafvar, lefva, skrifva, kalfvar. f afskaffas likaledes såsom tecken för nämda ljud, ex. halv, kalv. hav för halt, kalt, that. bhehälles framför s och t, der det ljuder såsom f, ex. haft. drift, skrift, tolft, hälft, hafsens, lifsens, oaktult formerna hava, driva, skriva, tala o. s. v. w och långt s i inhemska ord böra icke brukas i skrift och ej heller i latinskt tryck, ex. Vänern, färmland för Wänern, Wärmland?. Konsonantfördubbling för uttryckande af kort vokal behälles i slutet af böjliga ord, hvaremot hon bortlägges i oböjliga ord, ex. at, til, up för att, tills, fupp. Fördubblingen af samma konsonant framför en tillkommen böjningsändelse, som börjar med konsonant, bortfaller ex. sälde. bygde, våkte, släpte, alt, grant, knapt för fällder, byggde?, tväckte, släpptes, Lallt-. annt. knappt:. — Der tvetyulchet kunde uppstå, behålles fördubblingen. ex. fullt och fult, visst och vist, kallt och kalt, skyllde och ahylde. Den fördubbling af hk, som i svenskan tecknas med ek, behälles. i det ck anses endast såsom en grac beteckning af två sammanskrifna k. Om afstafning ifves alldrig c på ena och k på andra raden; alItså ik-ke, tak-ka för -ic-ke. tac-ka. Hvad främmande ords stafning angår, har möte: denna gång stannat vid uttalandet ar den allmänna åsigten, att från andra språk , sEUnade ord, som kunna anses såsom fullt införlilvade med modersmålet, böra skrifvas på inhemskt vis. in kortsattad motiverad redogörelse för uötets beslut kommer att utgitvas. Såsom ett glädjande bevis på det deltagarde, hvarmed mötets verksamhet redan omfattas, kan anföras, att Björnstjerno Björnson 1 en skrifvelse till en af mötets norska medkmmar förklarat sig vilja i en ny upplaga at sin Arne använda den af mötet antagna rUSkrifningen; äfvensom att Henrik Ibsen ämnar följa samma grundsatser i hvad han hädanefter kommer att trycka. Likaledes har man grundad förhoppning, att en i Stockholm u kommande vetenskaplig tidskrift skall tilllämpa det nya stafningssättet. Från Halmstad skrifver en tillsällig korrespondent till Red:n d. 1 dennes: IIr Redaktör! Trogen mitt gifna löfte, nödgas jag tillskrifva Eder några rader; jag säger nödgas, ty det är sannerligen ingen lätt sak att skrifva korrespondenser, da, såsom nu är fallet, man icke vet hvarmed man skall börja, fortsätta eller sluta sitt bref. med ett ord: här passerar intet, som i ringaste mån förtjenar att omtalas, ty här är en badort, der man i allsköns tysthet söker och, hvad bättre är, finner helsan, eller itminstone förbättring i densamma. Ja, jag trotsar den fyndigaste kåsör eller kronikör i verlden att af detta intet skapa något, såvida han icke vill kasta sig öfver den primitiva stenlaganingen på sjö-, stapeloch residensstaden Halmstads gator, hvilken C kommer oss att tänka på en fotvandring öfver Alperna än en stilla promenad i det slacka llallan. Ty derom skulle kanna skaifvas spalter — dock, som jag tror, tyvärr, försäfves, ty i detta hänseende skulle vi utlänningar svårligen kunna vinna sockor hos vederbörande bland platsens infödingar. Vi lemna derfore detta stenhårda ämne och meddela act lilla i nyhetsväs, som vi hittills lyckats uppsnappa. Näsra af stadens företagsamma män hafva i dessa dagar härstädes bildat en konsumtionsförening. I detta företas är handl. b. Bismarck förnämsta dritsjedren. Beträllande den fomlinet år påbörjade kajbyggnaden längs än utat hafvet, har densamma gatt iemliven raskt undan, men ännu återstar en dryg längd att fullborda. Deremot har man blifvit fullt färdis med den, jemväal sistI. ar påbörjade utvidgningen at kyrkogården, ett arbete som tortjenar allt beröm. skulle det nu intressera laser att höra n huru man här dödar tiden under adscjouren. här: Man stiger upp El. 6 på morgonen, infinner sig vid badanstasten kl. 7, promenerer en stund i dess vackra park och njuter al musikens prestationer, tager derefter sitt morgonbad. bevistar bönen i badsalongen, promenerar ater, går hem och intager sin frukost, atervander till anstalten, gr musik på det der bosintliga pianot eller låter andra göra det, spelar understundom till omvexling artier bräde