golar halften qvinliga. hviIKA uppiogo 51d0platserna äfvensom läktarne i Roalgymnasii vackra solennitetssal, medan de manliga deltagarne fyllde mellanplatserna. Det är första sängen man sålunda haft tillfälle att se fruntimmer aktivt deltaga i ett offentligt möte och icke ensamt, såsom det i den officiella skåliraseologien heter, försköna med sin närvaro, ehuru äfven detta uttryck härvidlag skulle ur åtskilliga synpunkter kunna väl försvara 2. Utt angenämt intryck gjorde det att se det intresse, hvarmed skollärarinnorna följde diskussionen, och man behöfver ej vara någon omancipationsvurm för att finna det qvinnans offentliga verksamhet, såsom i detta fall, utAvad på ett fält hvilket passar henne, är got som skall blifva af gagn både för menskheten och henne sjelf. Sedan lektor Blomstrand, en bland medumarne i komiteen för mötet, hållit bön, och etter det en psalmvers atsjungits, föreas val till ordförande, hvartill på förslag af olkskoleivspektorn d:r C. A. Uddgren utsågs ontraktsprosten d:r C. S. Lindskog. Till mölets sekreterare utsågos inspektoren vid Wiluoska skolan J. J. Holmberg samt solkskolesUurarne D. Nyström och Liljeqvist. Efter det att folkskoleinspektören d:r Uddpron föreslagit att äfven frågor som ej stode på programmet, men kunde vara af ännu närmare intresse för mötets deltagare än de framställda, skulle kunna upptagas till behandling, och sedan solkskoleinspektören d:r Psilander anmärkt att de: uppställda frågorna hade en viss ensidig riktning samt uttryckt sin förmodan att ej denna vore ett uttryck af folkskolelärarnes inom stiftet allmänna åsigter, öfvergick man till behandling af första frågan: Hvad är folkskolans mål? — Att meddela så mycket som möjligt åt ett större eller mindre fåtal, eller det nödvändiga åt alla? . . Efter en längre diskussion, under hvilken i synnerhet betonades att i främsta rummet borde bibringas det nödvändiga åt alla, och sedan folkskoleinspektören C. A. Rydberg föreslagit ett svar på denna fråga, antogs detta förslag, varande af följande lydelse: . eFolkskolans mål är att meddela det nödvändiga åt alla, och så mycket som möjligt åt så många som möjligt. Andra frågan lydde sålunda: ij Har det på senare tider mera än förut lyckats att, enligt skolstadgans 7, utan afscende på kortare skoltid eller ringare fattning va, bibringa alla barn folkskolans s. k. minimum . En lång diskussion utspann sig härom, i hvilken lektor Blomstrand stod nästan ensam om den, ehurn icke tydligt uttryckta, meningen, att frågan borde besvaras nekande. Slutligen föreslog hr B. sina medkomiterade att man ur frågan skulle stryka ut orden mera än förut. Men detta vägrades, då det nu tillkomme mötet att afgöra frågan, hvarefter och sedan diskussionen ytterligare en s ått, mötet antog ett af hr Hedlund formuleradt förslag af följande lydelse: Ehuru man ännu ej i allmänhet hunnit derhän, att alla barn i skolåldern inhemta hvad i skolstadgan föreskrifves, så tror sig mötet dock med visshet kunna uttala den erfarenheten, att folkskolan allt mer närmat sig detta mål. Tredje punkten af de framställda öfverläggningsfrågorna lydde: Kan en jemn och daglig skolgång för alla barn någonsin åstadkommas? Och, om så icke är, huru skall man undgå olägenheterna af den ojemna skolgången: a) i afseende på de skolkande barnen; b) i afseende på undervisningens gång inom skolan? En diskussion företogs, hvilken ej hann afslutas före middagen, hvarföre densamma kl. 5 e. m., då mötet åter sammanträdde, fortsattes. Den blef ej afslutad förrän närmare kl. 7 c. m. Under densammas lopp yttrades af lektor Blomstrand ord, som af ingen debattens hetta kunna ursäktas. Vi äro ledsna deröfver, då det kastar en oförtjent skugaa öfver det möte, hvartill högst aktningsvärda samhällsmedlemmar samlat sig härstädes, för att rådslå om med deras vigtiga tjensteutötning sammanhängande angelägenheter. Vid diskussionens slut framställde hrr Hedlund och Blomstrand hvar sitt förslag till resolution. Den förres var sålunda lydande: Oaktadt, efter hvad erfarenheten visat, en jemnare skolgång iakttages sedan folket lärt sig at älska och uppskatta folkskolan och en strängare uppsigt blifvit införd, så lärer dock en jemn daglig sådan svårligen kunna åstadkommas inom de ilesta landsbygder; denna olägenhet skulle dock formildras derigenom att skolgången för olika barn efter omstundigheterna bestämdes till färre antal dagar i veckan, t. ex. hvarannan, eller till olika tider af året, och om barnens ändamålsenliga fördelning i klasser. . IIr Blomstrands förslag var följande: — Uen Jomn och daglig skolgång för alla barn kan ej ästadkommas och olägenheterna af den ojemna skolgangen kunna endast undgås eller förmildras genom en skolans ändamälsenliga inrättning. Man beslöt att låta diskussionen (hvilken i det hela sammanfattas i de ofvan anförda förslagen till resolutioner) utgöra svar på frågan, hHjerde frågan var af följande innehåll: Huru skall det, äfven inom fattivare sörsamlinsar blifva möjligt att bygga skolhus, anskalia nödig materiel, bekosta de fatti iurnens undervisning och ordentligt aflöna sina lärare 7 Dormn man finner, var denna fråga omojli fredsställande besvara. Efter en längre t försökte sig emellertid hr Hedlund på följande föran till resolution hvilket, med ett tillägg af hr Eklund, blef mötets beslut: Den sramställda frå an besvaras sålunda: Derian att de förmögnare inom församlingen intreseras för saken samt genom understöd vare sig af n eller staten, för anläggande af skolor till mtal som af behofvet verkligen framkallas? Möret åtskiljdes nu etter bällen bön och al-jungande af en psalmvers kl. mellan 8 och tonca. Dränkning-försöbk. h(. vid 3-tiden i jar Gc. m. bemärkte ett par arbetskarlar. som uppehöldo sig å Skeppsbron att en bättre klidd mansperson kastade sig i elfven vid Nya Vackhuset, Sedan de lyckats uppdraga manen ur vattnet, hvarvid han ej gjorde det rinmotstånd, samt polis tillskyndat, uppförban till polisvaktkontoret, hvarest han al sg vara bruksegare från Wermland 1.dre Söndag hafva anländt hit frå Det befanns em ellertid alt man Ila År 2 e;