Göteborgsposten – 3 augusti 1869, sida 2

lande smälcende på läpparne, använde m:me Blanche de mest smickrande ord och uttömde hela sin öfvertalningsförmåga för att lugna desertörerna . .. lion försökte slå an på deras egenkärlek. Hon vände sig till dansörerna, till de unga flickorna... Ga et utrymdes oaktadt allt detta och orkestern spelade sin glädtigaste vals utan att någon dansade... I denna förtviflade belägenhet nedlät sig m:me Blanche ända derhän att hon bönföll... IIOn vände sig till dem af gästerna som hon var mest bekant med och vädjade till deras vänskap för familjen ... Fåfänga ansträngningar! ... onödiga uppoffringar! ... qvinnor beredde sig utan tvifvel denna afton det ö5kta nöjet att låta marquisinnan de Sairmeuse betala fröken Blanches högdragna förakt... Må ut Med ett ord, det ögonblick var snart inne, då af alla dessa gäster, som på morgonen varit så angelägna att kommn, ej åtorstod mer än en gammal adelsman, hvilken till följe of sin gikt väntade tills den öfriga hopen kommit ut. Ian bugade sig då han passerade förbi marquisinnan de Sairmousc och, rodnande öfver denna förolämpning mot en qvinna gick han ut liksom de öfriga ... M:me Blanche var ensam! ... Hon behöfde nu ej längre göra våld på sig ... Det fanns ej mer några vittnen som kunde iakttaga hennes förskräckliga lidande och njuta deraf... Med en ursinnig åtbörd ryckte hon af sig sin brud