Göteborgsposten – 3 augusti 1869, sida 2

bar på tok, krafsude de kastanjerna ur elden och lemnade sina medbrottslingar i sticket ... Martial hade Lichencurs dotter till mätress, hans hustru förebrålde honom derför . . . Martial och Jean Lachencur hålla tillsammans som tva tinger på en hand, det är tydligt! ... De försigtigaste eller slugaste låtsade, utan uttryckande af någon bestämd äsigt, att beklaga hertigen och marquisen. De beklagade isynnerhet den unga marquisinnan, som var oskyldig till dessa intriger... — Ty det var verkligen en ledsen dessert efter en bröllopsmaltid! ... Men i alla dessa yttranden af giftigt förtal eller skrymtaktigt medlidande framskymtade en gemensam känsla af tillfredsställelse. I månader hade hertig de Sairmeuse och marquis de Courtomicu varit föremål för en bitter afund, det vill med andra ord säga för ett doldt hat. Man kunde ej förlåta dem att vara de rikaste och inslytelserikaste i landet ... En oväuntad händelse störtade dem . .. den händelsen var välkommen. För den händelse de skulle tänka nedtysta denna sak, voro tjugo bland gästerna hvar för sig beslutna skrifva till Paris derom. Endast några bland damerna voro förtretade öfver att å miste om tillfället att få prunka med sina baltoiletter. Bruden gjorde otroliga ansträngningar för att hålla gästerna qvar. Stående vid dörren till galleriet, med sitt mest fängsi ö