Göteborgsposten – 2 augusti 1869, sida 2

— —————-—d2qTä A — — Han bedrogs i sin förväntan, och det enda som förverkligades af hans plan var en oerhörd skandal. — Detta blir svårt att ställa till rätta, sade han för sig sjelf; men ... om en månad skall ingen tänka derpå. Det bästa är att djerit gå förebråelserna till mötes... Tillbaka alltså!... Han yttrade detta: tillbaka i den frimodigaste ton i verlden. Men i samma mån som han närmade sig slottet, vacklade hans beslut! ... Bröllopsfesten var redan slutad; de inbjudna drogo ej i vanlig ordning tillbaka, de flydde... Martial tänkte på att han skulle komma att befinna sig ensam med sin far, sin unga brud och marquis de Courtomieu. Han tänkte på hvad som utan tvifvel väntade: honom förebråelser, skrik, tårar, vrede och hotelser! ... Och han skulle gå allt detta till mötes... — På min ära! nej! ... yttrade han halfhögt, så dum 8 6 är jeg ej... De skola få natten att lugna sig på, jag skall återkomma i morgon . ... Men hvar skulle han tillbringa natten? ... Han var klädd i sin bröllopsdrägt, barhufvud, ooh började frysa... Det hus hertigen bebodde i Montaignac var en tillflykt. — Jag skall der finna en säng att ligga i, tänkte han, domestiker, andra kläder, eld och i morgon en hist för att rida tillbaka... Det var en lång väg att tillryggalligga till fots, men i det sinnestillstånd hvari han befann sig, misshagade detta honom ej...