Göteborgsposten – 29 juli 1869, sida 1

begärde blott att få se sin far; han ville endast omfamusa sin mor... Presten syntes obeveklig. — En siunnesrörelse kan döda er far, förklarade han; aft underrätta er mor om er återkomst och för hvilka taror ni dåraktigt utsatt er, vore utt betaga honne all trygghet... Begif er tillbaka öfver gränsen redan denna natt. Jean Lachencur, som var vittne till dotta upptriide, närmade sig. — Jag skall äfven aflägsna mig, herr kyrkoherde, sade han, och jag ber er taga vård om min syster . .. Mariannes plats är här, ej på landsvägen... Abbe Midon stod tyst, öfvervägide hvilka fördelar och olägenheter ett sådant steg kunde medföra. Derefter yttrade han i häftig ton: — Må ske, gå; jag har ej sett ert namn på någon lista; er förföljer man ej... På detta sätt skild från den som var hans hustru, skulle Maurice ha velat rikta några sista ord till heane, men abben tillät det ej. — Fly!... sade han ännu en gång i det han drog med sig Marianne... Farväl!... Kyrkoherden hade handlat alltför brådstörtadt. Då Maurice hade så stort behof af hans visa råd, lemnade han honom att ledas af Jean Lacheneurs ursinniga hat. Så snart de voro utkomna, yttrade den sis nämnde: — Sce dor Sairmeusernas och marquis de Conrtomieus verk! .,.. Jag vet ej hvart de ha kastat min fars halg,;