Göteborgsposten – 28 juli 1869, sida 3

löstesbrott, i det att det är föremål för en starkt utvecklad misstro hos alla dess grannar. hvilken är ett godt vapen i Frankrikes händer under förberedelserna till den stund, Å det asgörande måste inträffa, som skall bes.amma om krig eller fred. Anmiäckningsvärd är i detta fall följande korrespondens från Holland till parisertidn. IH: Den holländska regeringen tillägger den mellan Belgien och Frankrike ingångna jor: vägsöfverenskommelsen en stor kommersiel, men isynnerhet politisk betydelse, hvarför hon äfven biträdt dess bestämmelser. habinettet i Haag har i följd af Preussens införlifningar ansett det för nödvändigt att antaga ett försvarssystem, genom hvars utförande Rotterdam, Utrecht och Amsterdam blifvit försedda med fästningsverk och de holländska stridskrafterna till lands och sjös omorganiserats. Men i trots at detta systems antagande befann sig Ilolland likväl i fara för att åtversallas af sin mäktige granne, innan det kunde få ett lämpligt understöd. Nu är denna fara förbi. Skulle händelser utveckla sig, hvilka under Europas närvarande tillstånd icke kunna förutses, så skulle nu direkta bantåg kunna. komma från Frankrike genom Belgien ötver Eindhoven till Iolland, hvarigenom de hotade punkterna kunde skydaas och röfrarnes planer tillintetgöras. Parisertidn.La France säger helt oförstäldt: I politiskt hänseende befinner sig Belgien nädanefter i nästan samma ställning till Frangrike, som de nordtyska regeringarne till Preussen. I militäriskt hänseende har Belgien öfverlemnat åt Frankrike nycklarne till Preussen. För åtta dagar sedan var ett krig mellan Frankrike och Belgien knappast möjligt utan kränkning af Belgiens neutralitet. Detta har nu förändrats. Man kan säga, att den afslutade öfverenskommelsen tvingar Preussen vid ett utbrytande krig ändra sin militära ställning och att vid första kanonskott utrymma Rhenländerna. Constitutionnel säger att öfverenskommelsen skulle, i händelse af ett krig, afstänga Preussen från en inmarsch i Maasdalen. Naturligtvis äro de preussiska tidningarne ursinniga häröfver; men de borde i stället rikta ein bitterhets utbrott mot sin regering, hvars skuld det är, att Preussen nu står så godt som alldeles isoleradt, för att förr eller senare mottaga det vedergällningens hugg, man skall komma att rikta ät detsamma, om det icke i tid åtrar sig.