(Insändt.) Ä ; ; . Pensionsförening för Minuthandlare. Vår tid är associationernas, säger man, och letta med rätta. Man vassocierar sig till hemliga sällskaper, der naturligtvis hela verlden skall vara okunnig om hvad man tar sig till, men man associerar sig äfven till sällskaper och föreningar. hvilka, utan att söka offentligheten, dock genom sin ilantropiska karakter ha till syftemal det — offentliga bästa. Bland föreningar af detta senare slav framstår den nyblidade -Lensionsföreningen för handelsbokhållare och handelresande som ett vackert och värdigt exempel på huru man i vår tid, de så ofta förkättrade lyxens och öfverflödets dagar, tänker på framtiden för dem som möjligen drabbas af — behofvet. IIeder åt dem, hvilka, utan fruktan för ett möjligt fiasco, tagit första steget i en så ädel ak! Deras namn skola helt säkert minnas och välgnas af många. Exemplet manar till efterföljd och jag går oförbehållsamt och rakt på målet samt föreslår, att Minuthandlarne, som kanske mest af alla äro underkastade det merkantila lifvets vexlingar. måtte associera sig och bilda en pensionsförening på så bred basis som möjligt, så att alla tillhörande denna s: hällsklass må bli i tillfälle att medelst ett årligt bidrag, taget af tillfällets öfverflöd, betrygga sin egen ålderdom och de sinas framtid mot bristen och behofvet, derest dessa vore en följd at olyckan och motgångar. Det finnes väl knappast någon lott tyngre och hårdare än den att falla andra till last, att lefva på andra; att söka förebygga det torde derföre endast vara att uppfylla sin pligt både mot sig sjelt och sina medmenniskor. Jag tror för öfrigt att ingens ställning är så oviss er som köpmannens, synnerligast den mindres eller s. k. minuthandlarens, ty han är mest af alla beroende af tur och otur. IIvad han eger i dag, kan han icke vara fullt säker på att ega i morgon. Derföre borde ingen vara mera angelägen än han att gör. de sinas framtida existens så litet som möjligt beroende af den oftast så förrädiska lyckan och medgängen; och ingen lär väl vilja bestrida att det billigaste och enklaste sättet härför vore en pensionsförening. ställd på säker grund och rimliga vilkor, der endast den verkligt behöfvande ledamoten efter tt visst antal år erhölle ett understöd, en pensiom-, impad efter de afgifter han erlagt. Alla kommentarier äro härvidlag öfverflödiga, ty saken talar tydligt och klart för sig sjelf. Insänd. anser att minuthbandelsköpmännen genom sitt betydliga antal lätt nog skulle kunna bringa en dylik förening till stånd och stadga, blott intresset derför blefve allmänt. Men härtill fordras att några ansedda och driftiga män — sådane saknas icke bland Göteborgs minuthandlare — trädde i spetsen och till en början föranstaltade ett sammanträde, der saken kunde underkastas en offentlig diskussion. Ins. tror sig kunna försäkra, att ett sådant sammanträde icke skulle komma att sakna deltagare. Må derföre vi minuthandlare röra litet på oss och genom ett enigt beaktande af förel ide fråga visa att det finnes lifaktighet äfven hos oss Tlandelsbokhållarnes och handelsresandes pensionsförening var det första steget i denna riktning det har, som man vet, redan krönts med hoppgitvande framgång, måtte nu pensionsföreningen för minuthandlare bli det andra! a sin n och Minuthandlare. — A 2 22-222 -2 222222 222 -2sms