Göteborgsposten – 27 juli 1869, sida 2

Rattegangsoch Polissaker. Poliskammaren. IIalvorsenska brottningstäflingarne härstädes synas ha lemnat spår efter sig, hvilka icke så lätt skola rsvinna. Kry, segervinnaren i den första täflingen. har ej låtit sina påföljande nederlag kufva sitt mod. I medoch motgång lika, sin lyckas öfverman gör han den ena dagen en holmgäng i en handelssbod och ger bodens egare, dennes biträde m. fl. på pelin; den andra dagen piskar han upp en karl, hvilken haft den djerfheten att äfvenledes upptaga den af hr Ernst utkastade utmaningshandsken, — haft den oförskämdheten att våga en dust med en man, som besegrat August Iliasson Kry. Det kan nutyc kas litet dumdristigt af Kry, att uppträda såder något på sidan af lagen vom mord, dråp och annan misshandel, men Kry har tur, liksom Cesar hade sin lyckaoch Napoleon sin, stjerna, Pr holmgången blef han icke tilltalad, då denna skett i en butik och målsegarne ej ville göra några anspråk, hvarföre polisen ej kunde blanda sig i saken. Deremot blef han pliktfälld för ett litet föreller efterspel till nämnde affär, hvilket egt rum på gatan och hvarvid en väst blef sönderrifven, till ett belopp af 20 rdr. Hvad be ule den andra affären, hade dermed tillgatt på följande sätt: D. 24 d:s, straxt efter klockan 9 på aftonen, satt på en trappsten någonstädes vid Bazargatan försvarslöse manspersonen C. J. Nordström med hufvudet lutadt i handen. Hvad drömde han om? Måhända om det ögonblick då han under en af Halvor ska sällskapets sista representationer, klädd i tr trädde in på arenan sida vid sida med hr Ernst, kostymerad i samma slags plagg. Musiken spelade en triumfmarsch, hvars toner till hälften dränktes i dånande trumhvirflar. Ilär på denna plats, der Kry höljt sig med lagrar, för att sedermera få dem afplockade af den oemotståndlige hr Ernst, här skulle Nordström blott skörda ära. Man är ej försvarslös längre, då man har armar att slå Ernst i marken, tänkte han väl. IIr Ern kte honom handen nliksom till en vån— och i nästa ögonblick låg Nordström sjelf i marken. I sådana drömmerier, hvilkas behag förmodligen i Nordströms tycke förhöjdes af ett bränvinsrus, som för tillfället uppfyllde hans hjerna, skulle han dock icke länge få sitta försjunken. Han stördes af ett slag på axeln och retad vände han sig om; men om slaget gjorde ondt, så var det mindre underligt — framför honom stod Kry i egen person. Hade det it någon annan skulle Nordström kanske kunnat förlåta slaget på axeln, men Kry... I nästa ögonblick tumlade de om på gatan på göteborgskt schåaremanör, som om de aldrig af hr Ernst fått lära hvad konstens reglor vill säga. I striden synes dock Kry ha vunnit en ny seger, åtminstone om man får döma af de illustrationer öfver kraften i hans knytnäfvar som i brokiga färger sedermera voro tecknade i Norström anlete. Vid polisförhöret igår förklarade de båda, att de icke egentligen varit onda på hvarandra. Poliskammaren dömde på grund at denna uppgift Nordström att för fylleri böta 10 rdr och för föralgelseväckande uppförande böta en lika summa. Kry fälldes för sistnämnda förseelse att äfvenledes böta 10 rdr. Som ingendera hade penninvar blefvo de båda införpassade till cellfängelset. Nordström att undergå 4 och Kry, som hade utestående 20 rdrs böter för det förra slagsmålet, 5 dagars fängelse vid vatten och bröd. Låtom oss hoppas at! vattnet icke skall släcka elden i deras sinnen och den magra kosten icke aga senorna i deras armar, utan att vännerna af detta slags skådespel fortfarande må få njuta deraf. Måhända skall till dennz förhoppning en och annan lägga en blyg önskan at! de, sågom det senast hände, alltid måtte mörbult: hvarandra, då det behagar dem att idka kämpalekar