Göteborgsposten – 27 juli 1869, sida 2

mendation skall göra hvad ni begär... Öfverväg saken. Bör jag vänta er Onsdag? — Ja! ja! min herre, ja! ... Huru skall jag kunna tacka er?... — Genom att ej tacka mig!... Se så, här kommer värdshusvärden; vänd tillbaka herr Dubois. Maurice var rusig af glädje. Han förstod mer än vil det oregelmessiga i ett sådant giftermål, men han var öfvortygad om att kunna lugna Mariannes samvete. Arma flicka! ... Medvetandet af hennes felsteg höll på att döda henne. Han nämnde ingenting om saken för henne, emedan han fruktade att någon oförutsedd händelse kanhända skulle kullkasta hans planer. — At: invagga henne i förhoppningar som ej skulle realiseras vore grymt, tänkte han. Men den gamle läkarens ord hade ej varit löst prat, och allt skulle gå som han lofvat. En prest i vigano vigde tillsammans Maurice dEscorval och Marianne Lacheneur, och sedan de blifvit inskrifna i församlingens kyrkobok, erhöllo de en vigselattest, på hvilken läkaren och korporal Bavois voro skrifna som vittnen ... Samma afton skickades mulåsnorna tillbaka till Saliente, och flyktingarne, som fruktade värdshusvärdens prat begåfvo sig på väg. Abbe Midon hade vid afskedet från Maurice uttryckligen uppmanat honom att så fort som möjligt söka uppnå Turin,