Göteborgsposten – 23 juli 1869, sida 2

hemliga önskningar, utvecklade för att lyckas åter gripa baronen det mest brinnande nit. Nåväl! ... alla polisens i Montaignac efterspaningar blefvo alldeles fruktlösa. Polisen upptäckte ingenting; den fick ej reda på en enda detalj af flykten; den erfor ej en enda omständighet som stod i sammanhang med denna mer än tre licues långa marsch midt på ljusa dagen, af sex personer bärande en sjukbår mellan sig. hland de tvåtusen bönder som fullt och fast trodde på att det var baron dEscorval man på detta sätt bar fanns ej en enda angifvare. ; Man skulle ej kunna tro på ett sådant faktum, om ej hela landet kunde intyga det. Då officerarne nalkades gränsen, som de visste vara omsorgsfullt bevakad, blefvo de dock mera uppmärksamma. De väntade på nattens inbrott innan de infunno sig i ett isoleradt värdshus som de varscblifvit och der de hoppades finna en vägvisare öfver bergen. En förskräcklig nyhet hade hunnit före dem dit. Värdshusvärden, som öppnade portarne för dem, omtalade de blodiga reprossalier man tagit på de upproriska i Montaigvac. Stora tårar rullade utför hans kinder då han berättade detaljerna af afrättningen, som han fått höra af en bonde, hyilken varit närvarande. . — Man har fusiljerat fjorton, upprepade han i förfärad ton; tänken er, mina herrar, fjorton! .. Anade han med hvem han hade att göra, gaf han