Göteborgsposten – 23 juli 1869, sida 2

vika för en känsla som var alltför mäktig att kunna återhållas, alltnog han angaf sig sjelf. Och att veta att äfven jag var delaktig i sammansvärjningen, tillade han... Om jag ej tog min bössa som kamraterna var orsaken den att jag var borta då kallelsebrefvet bars till mig... Om jag marscherat med, skulle jag kanhända i detta ögonblick varit sex fot under jorden, liksom de fjorton ... Lyckligtvis eller olyckligtvis var denne värdshusvärd okunnig om baron dEscorvals flykt och herr Lacheneurs arrestering ... Men han hade personligen känt Chanlouineau och var bestört öfver denne den solidaste bondes i trakten afrättning. — Jag talade med honom som jag talar med er, sade han, för åtta dagar sedan ... Officerarne som lemnat båren qvar utunför, ansägo att denne man just var den de behöfde och utt de kunde anförtro honom en del af sin hemlighet. — Vi medföra, sade de till honom, en af våra sårado vänner ... Kan ni låta oss komma öfver gränsen i natt? Värdshusvärden svarade att han gerna skulle hjelpa dem, att han sjelf skulle åtaga sig att föra dem så att alla posterna undvekes: men att det ej var att tänka på att begifva sig upp i bergen förrän månan gått upp. Vid midnatt begåfvo sig flyktingarne i väg; i dagningen trampade de Piemonts mark. De hade för längesedan afskedat sin vägvisare. De