Göteborgsposten – 22 juli 1869, sida 2

1 det ögonblick då det komme att tyckas till fullo ådagalagdt att baronen varit sedd i bergen, skulle han vara i säkerhet hos Poignot.. — Ännu ett ord, mina herrar, tillade ubben. Det är nödvändigt att den töregifne sårades följe har ett liknande utseende med det som beledsagat herr dEscorval... Fröken Lachenceur skall derföre följa er och äfven Maurice. Man vet att jag ej skulle kunna lemna baronen, som är min vän, ocn min drägt gör mig lätt bemärkt; en af er skall derföre ikläda sig min drägt ... Gud skall förlåta oss denna förklädnad då det gäller ett godt ändamål ... Det var nu blott frågan om att kunna förskaffa sig båren, och ofsicerarne öfverlade om på hvilken dörr de skulle klappa på, då korporal Bavois afbröt dem. — Ursäkta, sade han; besvären er ej, jag känner nära härintill en värdshusvärd som kan hjelpa oss ... Efter att ha sagt detta sprang han bort och återkom fem minuter derefter med en bår, en mindre madrass och ett täcke. Han hade tänkt på allt... Men det gällde nu att upplyfta den sårade och lägga honom på denna halmmadrass. Det var ett svårt och långsamt företag, hvilket trots den yttersta försigtighet frånryckte baronen ett par klagorop. Slutligen var allt i ordning, officerarne togo hvar och en sin skalm af båren och man begaf sig i väg. Det dagades ... Dimman, som sväfvat öfver de at