och man kunde märka att hans kropp var så att säga blott ett enda rysligt sår. Liggande på knä bredvid den sårade, hämmado abbå Midon blodflödet och fästade med en beundransvärd skicklighet bandager på henom, som blifvit tillredda af alla de närvarande personernas linne, Maurice och en officer på half sold biträdde honom. — Ah! om jag hade den skurken här, som skurit af tåget, mumlade korporalen häftigt upprörd; men tålamod, jag skall återfinna honom ... — Känner ni honom? — Alltför väl! Han tystnade; abbå Midon hade gjort allt hvad som var möjligt att göra på stället och han lyftade upp den sårade något öfver m:me d Escorvals knän. Denna rörelse frånrykte den olycklige ett klagoljud som förrådde grymma lidanden. Han öppnade ögonen och stammade några ord ... dessa voro de första. — Firmin! ... mumlade han, Firmin!.. Detta var namnet på en sekreterare som baronen fordom haft, hvilken varit honom oinskränkt tillgifven, men som var död för många år sedan. Baronen hade sålunda ej sitt förnuft i behåll då han kallade på den aflidne!... Men han hade åtminstone en obestämd kinsla af sin rysliga belägenhet, ty han tillade i knappt hörbar ton: — Ahl... hvad jag lider! ... Firmin, jag vill ej lefvande falla i marqus de Courtomieus händer .. Du