cAcO —————— och i allmänhet Dusseldorferskolans noggrannhet i detaljernas utarbetande röjer sig äfven här. Vi påpeka exempelvis bränvinsflaskan, hvarigenom dagern spelar, uppe på skåpkanten till venster. Olvantör hänga tvenne helt nyss anlända toslor, den ena ett effektfullt månskenslandskap af norrmannen Baade, som giort sig ett namn företrädesvis i denna konstart, den andra en marin af dansken Carl Baagöe, förut för svenska allmänheten be kant genom sina förträffliga bidrag till den så mycket spridda Ny Illustreret Tidende. N:o 93 (säld), Motiv tr. Guldbrandsdalen i Norge al JW. ov. degerselt bekräftar måhända i ännu högre grad vårt omdöme om denne konstnär, N:o 7 är ett präktigt porträtt af norske aqvarellmälaren Berg, uttördt al PP. N. Arbo, tvru Joh. Möllers Interiör från gustavianska tiden ha vi sett förut, men med andra figurer eller rättare hgur, men det hindrar oss icke från att finna den behaglig, om L. Wittusons Blomsterflicka ha vi redan yttrat oss, N:o 558, Djurstycke at IV. hnyström, visar alt man kan måla råtthundar bra älven i Waldemarsvik, och så komma vi till N:o 185, Vinterlandskap? al L. Munthe. Denne i val at ämnen eljest så lycklige konstnär, har här sökt lösa ett problem, hvilket mera närmar sig det konstiga än det konstnärliga. Han har velat framställa ett månsken, snart sagdt utan måne, ty denne är så inhöljd i snömoln, att vi knappast kunna förstå huru han skall kunna bestå äfven den ringa, i smutsgult stötande dager, som finnes på taflan. Problemet kan derföre ej kallas lyckligt löst. At den nyligen aflidne danske målaren KJjeldrup sinnes en vacker Bokskogsinteriör och at Joh. Nielsen ett d:o Kustpartiv. Om Aug. Jernbergs genre torde ni sjelf tälla ert om döme, kanhända kan ni förlika er med denna evigt återkommande brun-grön-gula kolorit, denna egendomliga karnation (se barnungen till venster på sadrens knän), vi kunna det sannerl.gen icko. N:o 94, ett vackert Vinterlandskap al Gegerfelt är placerad öfver N:o 317, en nyss till utställningen anländ genre at Fr. Voart Toslelhjelten, ett litet stycke, som med skäl kunde kallas en satir öfver ÅÅkten skapels paradis. Man behöfver endast kasta en blick på taflan för all veta, hvar man är hemma. Lillans bädd inne i förmaket bredvid det uppslagna pianot, möblerna huller om buller och herrskaren i detta paradis, med ansig tet uppsvalldt af tandvärk, förgäfves sökande att med edislaska och milda lämpor brivga skrikhalsen till tystnad, allt tillkännager en husmor, som vill ha roligt och lemnar det tråkiga åt sin kära man. Innan vi lemna detta rum, finna vi till venster om utgången ett Tyrolerlanskad af AmJeldrup och N:o 551 Landskap af HW. Groth i äkta grönsoppskulör och öfver dörren N:o 101, En Venus ut li. Granberg med god figur, men föga gudom ligt hufvud. Vi lemna reservsalen och hu härmed afslutat vårt besök i nedra våningens venstra utställningsafdelning. i j; (Ports.)